Maria Karlberg

Sista resan till Stockholm
Sitter åter i en hotellsäng i Stockholm. Kollar på Husdrömmar och skriver här för ovanlighetens skull. När utbildningen drog igång för 10 månader sedan trodde jag nog att jag skulle skriva en massa på bloggen under året, med all den tid som skulle tillbringas på hotellrum. Och tid har det funnits, men jag har ändå skrivit väldigt lite. Det har liksom varit så skönt att ägna tiden åt andra saker. Jag har försökt prioritera att träna mer när jag är borta och ingen som väntar hemma på mig, även om frånvaro av bra cykel och diverse löparskavanker gjort det lite svårt ibland. Jag har träffat en del vänner från då vi bodde här, känns otroligt fint att ha fått spendera en del kvällar tillsammans med människor jag tycker mycket om men träffar alltför sällan. Och så har jag vilat, läst, sett på TV, och liksom fixat och administrerat sånt som ska fixas, ni vet sånt där som dyker upp i vardagen och som stressar en för att man inte har riktigt tid att ta tag i det. Saker som ska kollas upp, bokas, beställas, betalas etc. Försöker att lösa allt som kan lösas på distans för att, om än i alltför liten grad, kunna avlasta där hemma i allafall på något plan. 
 
Men skriva blogg, det har jag inte gjort mycket av. Ändå tänker jag ofta på saker jag vill skriva, inte bara sammanfattningar av träningsläget utan om mer vardagliga händelser och enskilda träningspass. Tänker att annars kan jag nästan lika gärna lägga ner helt, för det är ju vardagshändelser jag vill ha kvar, som en slags dagbok. Tänker att jag gör ett försök till att få lite liv här igen, fixar jag det inte så skiter jag i det
 
Men med det sagt så får det ändå bli en kort sammanfattning av läget!
 
Det är i ärlighetens namn sådär. För det första tycker jag inte att jag gör några framsteg. Trots grymt bra kontinuitet och variation i lugna och hårdare pass så händer det liksom inte mycket. Jag blir inte snabbare och jag orkar inte längre. Möjligen möjligen att lägstanivån höjts något i löpningen? Vet inte, kanske. Men på cykel och skidor känns det mer som jag har bra och mindre bra dagar men att nivåt generellt är jävligt konstant. Funderar vad som saknas men vet inte riktigt vad jag ska tro. För lite träning? För lite vila? För spretig träning? För få längre pass? Antar att det är här man skulle haft en tränare att bolla med men känns lite onödigt då jag inte satsar på det sättet längre. 
 
För det andra,vilket är värre, har jag fått mer och mer problem med ena hälsenefästet. Det har blivit en knöl på utsidan/baksidan av hälen, googla Haglunds häl så ser ni. Inte extremt stor men ändå ett tillräckligt bevid för att det inte är bra. Det gör faktiskt inte speciellt ont när jag springer, men efteråt gör det det. Ibland flera dagar efter ett pass. Så nu kör jag löpning bara 1, ibland 2 gånger i veckan och det är skittrist, men ännu tråkigare är att prognosen är väl sisådär. Vore så förbannat tråkigt om jag inte får springa runt på fjället i sommar, och såklart om jag inte får köra de lopp jag sett fram emot att springa även om det blir sekundärt i sammanhanget. Så för att skydda mig själv har jag åter ställt om fokuset lite mer mot cykel igen, och då passade det ju bra att Tomas tycker vi ska ta en roadtrip hela familjen till Borås i sommar för att blygsam comeback på MTB-arenan, i fel disciplin och allt. Men vi siktar alltså på ett deltagande i XCO-SM i sommar, det ska bli kul! Jag håller tummarna att tidsprogramet tillåter att jag kör i D30, men blir det för tajt mot Tomas H40 så får jag köra Elit. Det tror väl inte jag skulle göra bort mig helt där heller, men D30 känns helt klart mer rätt. 
 
Jag har även siktat in mig på ett tredagars etapplopp i Norge som jag är sjukt sugen på, kanske helst tillsammans med Tomas, men det kan bli svårt att lösa barnvaktsfrågan. 
 
Så, med denna lilla sammanfattning tänker jag att nu ska jag försöka skriva åtminstone varje vecka. Vi får se =)

(null)
Har inte blivit så många toppturer ännu i år, delvis pga att vi har för lite snö! Det är på tok för lite, ingen ordning alls. Men några turer och fint har det varit. 

(null)
Kommuncupen på längdskidor! Så många barn, så mycket skidglädje, så viktigt 

(null)
Och så nya idolen. Valle. Han är alltid med.

(null)
Frida inför årets första alpina tävling, Årecupen på hemmaplan. Hon har hunnit köra ännu en sedan dess och gör hela tiden framsteg. Hon älskar inte att träna, men tävla gillar vår fröken. Känner igen mig själv i det när jag var barn.. 🙄

(null)
Blir en hel del dagar i backen med den här killen! Oftast ganska korta, några åk och sen fika tycker David är lagom. Och då kör vi på det ☺️