Idag lyckades jag för första gången själv med den bedriften! Fast jag kan inte ta åt mig äran av att ha lyckats maxa löpningen bortom mina egna fysiska gränser.. jag tog en leverpastejmacka till hjälp istället. Ni vet det där superglamourösa stället Lilla Wien på Södra Stationen.. finns nu en anledning att förutom alkisklientelet att man inte äter där.
Hade ett av mina fina nyckelpass inplanerade för kvällen, barnfritt och med fullt fokus att kuta så fort jag kunde 2 varv runt Fagersjös fina lilla elljusspår på 3,2 km. Första varvet ok, lite segt och visst hade jag lite känningar från magtrakten men inte värre än att de kunde räknas in under "normala löpkänningar". Gick in på 12.27, en snittfart på 3.53. Inte fantastiskt men absolut inget att skämmas över. Vilade några minuter och drog iväg på andra varvet, men nu var löpkänslan totalt bortblåst. Stånkade uppför långbacken med mer än bara lite känningar från magen. Fortsatte några hundra meter till på den mer lättlöpta delen av spåret innan jag gav upp och tänkte lätta på trycket bakom en gran. Han dock inte mer än vända mig mot skogen innan magen tömmer sig ut och in och jag kaskadspyr! Fy fan vad otrevligt det var! Joggar några hundra meter till innan det är dags igen. Sen är det en rätt urlakad tjej som stapplar hem närmare 35.3-tempo än 3.53-tempo...
Nu mår jag hur bra som helst och har kompenserat med en brakmiddag, var ju urhungrig när magen väl lugnat ner sig! I morgon blir det revansch med 400-ingar på bana.
0 kommentar(er)
