Känns i alla fall som jag redan kommit igång hyfsat med träningen, så jag tänkte ge en liten tidig reflektion över hur det funkar att få till träningen med pyttebarn i hemmet.
Jag hör till dem som i vanliga fall gärna vill klara av träningen så tidigt på dagen som möjligt, har liksom alltid haft svårt att slappna av och njuta riktigt av något annat innan jag har avverkat dagens pass. Det är nu ett minne blott... jag kan med lite tur välja om jag vill träna innan eller efter lunch, men utöver det får jag helt enkelt hugga det tillfälle som bjuds dvs när hon ätit och verkar tillräckligt nöjd med tillvaron för att inte vilja äta igen närmaste timmen. Så när jag bestämt vad jag ska köra under dagen så lägger jag fram kläder redan på morgonen, och när läget verkar bra så byter jag om snabbt som satan och kastar mig iväg.
Sen vill jag helst inte vara borta längre än en timme heller, så det blir till att effektivisera passen. Kvalité före kvantitét. Det stämmer dock väl överens med min träningsfilosofi i stort, tror att många ligger och nöter onödigt många timmar i medelintensitet. Fast mer om det vid ett annat tillfälle. Idag tex provade jag att cykla för första gången sedan förlossningen, och cykel är ju annars en typisk träningsform där man kör lååånga pass. Men väljer man att kötta backe på max så har man ett effektivt pass avklarat på bara drygt en timme, inklusive transportsträckor! Så det blev 7 x Högdalstoppen på menyn idag. Gissa om jag njöööt av att cykla utan stormage! Jäklar vad lätt jag kände mig.
Nästa utmaning blir att få ihop det när Tomas går tillbaka på jobbet om en vecka. När jag bara vågar börja springa så smått igen blir det lite enklare, då kommer jag kunna köra de medel- och lågintensiva passen och lite backträning med barnvagnen och så får jag ta tempopassen några kvällar efter att Tomas kommit hem eller på helgerna. Fördelen att vara två träningsnördar i familjen är att förståelsen för den andres behov är fullständigt! Men jag ska nog vänta några veckor till innan jag testar springa... Nog för att det känns jättebra i kroppen, men det vore ju förbannat klantigt om jag kör igång för tidigt och får ont i ryggen igen eller nått. Antar att det fortfarande är lite glapp här och där i kroppen...
Idag var vi på BVC förresten, och skruttan har nu passerat 3-kilossträcket med råge! Inget fel på aptiten där i allafall.
0 kommentar(er)
