Maria Karlberg

Amning i all ära, visst är det mysigt när det funkar bra, det bästa för barnet, smidigt och praktiskt och bla bla.. Men säga vad man vill, det är inte kul att vara den enda som kan ge ungen mat, inte kul att kunna vara borta max 2h och då ändå ha dåligt samvete och oroa sig att ungen blir hungrig trots att man tankat honom proppfull innan man stack. Inte kul att försöka plocka upp ärtorna med bara gaffeln samtidigt som man ammar och inte kul att sitta bänkad i soffan stup i kvarten när man har en massa annat att pyssla med. Och framförallt är det inte kul att bli väckt varannan timme hela natten för att agera kossa.

Frida vägrade låta sig matas ur flaska. Sam älskar det. Han är ett riktigt matvrak och verkar tycka det är en himla praktisk pryl den där nappflaskan, fort och lätt går det och så blir man mätt och nöjd och glad! Men ingen är gladare än jag, den här gången kan jag njuta av att vara hemifrån någon timme, jag vet att grabben har det bra.

Nu kan man väl ändå påstå att jag helammar, det är bara när jag är borta som Tomas och flaskan rycker in. Allt det där andra får jag leva med ett tag. Men samtidigt- en mätt och trött liten pojke som somnar på armen med mjölkrester runt munnen... Nä, helt hade jag inte velat vara utan det!

Någon flaska i sikte?