Maria Karlberg

På väg igen
Insåg just att jag ju inte skrivit något här om Billingeracet! Kanske för att det inte är alltför mycket att skriva om. 

Efter en tuff öppning där jag låg strax bakom Sandra Backman, tror det var plats 5 och 6, fick jag stanna och meka med sadeln och rasade ner i fältet. Hamnade klart sist i klassen, vid varvningen hade jag plockat in till plats 12 och i mål kom jag på 8e plats. Nu säger jag inte att jag hade kommit mycket bättre placeringsmässigt utan strulet (som ju också är mitt ansvar att undvika), men racet hade sett annorlunda ut och jag hade kanske kunnat vara med och fightats i allafall om platserna ovanför. Men det är som jag konstaterat tidigare, dom allra bästa tjejerna är väldigt bra i år! 


På jakt!

Och jag är ändå nöjd med var jag är. Formen är ungefär som förra året, jag har gjort min träning och verkligen gillat det! Insett under året hur mycket jag tycker om att köra mina pass, även om det ibland känns jobbigt när klockan ringer sådär vansinnigt tidigt så mår jag så himla mycket bättre sen hela dagen. Skulle inte vilja ha det på annat sätt. 

Efter Billingen la jag in några dagars ganska hård träning, såhdär att jag var riktigt sliten på ett bra sätt i slutet av veckan. Men sen dök en liten förkylning på mig. Inte sådär att jag blev däckad, men lite irriterad i halsen och tjock i bihålorna. I skrivandes stund sitter jag på tåget mot Stockholm där Tomas redan väntar, barnen är hos kusinerna och vi ska få en helg för oss själva (eller ja, tillsammans med några hundratals andra cyklister då..). För egen del vet jag inte ännu om det blir som påhejare eller tävlande, det får bliven testrunda senare idag för att avgöra den saken.

Men det är annat roligt som händer också! Äntligen har jag fått mina höns 😃. Det där gamla skjulet som vi fraktade hem för över ett år sedan är tillfixat, inrett och har fått 7 inneboende i form av 6 hönor och ett ståtlig tupp. Jag älskar det, kommer på mig själv när jag är på jobbet med att längta hem till hönsen. Nu är det slut påindustriägg för vår del. Frida har såklart en egen höna, den enda bruna i flocken som hon döpt till Gullvira. Och plötsligt har hon börjat käka ägg så det sprutar ur öronen på henne! Ja bara Gullviras ägg förstås... Sam har också en höna, den största av dem som han döpt till Svarta Skuggan (inspirerad av hans favoritbarnprogram Sommarskuggan). Men han bryr sig inte speciellt mycket om dem om jag ska vara ärlig. Tuppen heter förresten Sten Blomma, det är Frida som står för alla namngivningar. Ok nu ska jag sluta skriva om hönsen. Men några bilder vill ni väll se?

 

Är dom inte fina så säg!

Och vet ni, det verkar som jag äntligen fått napp på ett bisamhälle också... 

Men först hoppas vi på race på söndag, egen damstart är det också så jag vill verkligen stå på startlinjen! Hej hopp, bort nu med alla virus och baciller!