Maria Karlberg

Men vi börjar för en vecka sen:

Onsdag- första dagen jag kände mig redo för ansträngning efter den långa perioden med halsont. Satt en timme och trampade lugnt på trainern. Ansträngningen kändes bra men det har visst hänt saker under senaste veckorna. Nu är det rätt obekvämt att sitta på cykeln, mest för att jag får sånt problem med håll när jag sitter framåtlutad. Så fort jag rätar upp mig försvinner det men det är svårt att få till ett bra pass på det viset. Känner mig inte sugen att börja trixa med styret och så heller för bara några veckor, dessutom cyklar ju Tomas på samma och han uppskattar nog inte ett decimeter högre styre. 

Torsdag- planen var intervaller på crosstrainer just för att undvika ovan, men pga egen klantighet (se förra inlägget) blev det trainer igen. 3-1or blev det, skrev även om dem i förra inlägget. Hade problem med håll de två första intervallerna men sen släppte det och det kändes bättre och bättre. Försökte inte direkt pressa watt men landade hyfsat nära mitt normala. 

Fredag- Ställde klockan på 04.30 för att hinna till gymmet och hem igen innan Tomas skulle iväg med bilen på service. Frida har ingen skola på fredagar så idag var bägge barn hemma. Crosstrainer är det som funkar allra bäst nu, körde 15x2 minuter med en minut vila idag. Totalt en timme, och det kändes inget konstigt alls. Senare på dagen åkte vi till simhallen, vi var helt själva där i två timmar. Frida simmade sin första 25-meterslängd, lycklig tjej. Själv fick jag också simma, barnen lekte så himla bra och eftersom det bara var vi där kunde jag ha bra koll på dem medans jag motionssimmade bredvid. Inget att skryta med, men 1000meter bröstplaskande blev det.

Lördag- övervägde om jag skulle cykla med ART-gänget och få lite socialt utbyte, men kände mig alltför tveksam på kapaciteten så jag valde att cykla själv så jag kunde anpassa efter hur det kändes istället. Och det var nog klokt, för det varierar väldigt under passet hur hårt jag kan köra. Ibland sätter hållet i såpass att jag måste stanna upp ett tag, ibland känns det nästan som vanligt och jag kan trycka på hyfsat. Cyklade hem till mamma och pappa, med lite omvägar fick jag ihop 37km och det var motvind på varenda en! 

Söndag- efter en vedkaparhelg (Tomas kapade ved, jag gjorde inte mycket) med övernattning hos mamma och pappa skulle jag cykla hem. Men redan efter några kilometer ringde jag Tomas och bad han hämta cykelstället och sen åka tillbaka och plocka upp mig, för nu hade jag sån kraftig håll och kände mig dessutom ganska sliten. Så jag slog helt av på farten och tänkte att jag bara skulle rulla sakta framåt tills Tomas kom. Men efter 15-20 minuter kändes det bättre, så jag ringde igen och sa att jag cyklar hem ändå men att det får ta den tid det tar. Och tid tog det, 26km på drygt 1,5h!

Måndag- åter till gymmet och crosstrainer. 6x4 minuter och nu kändes allt bra igen. Avslutade med lite styrka. 

Tisdag- idag alltså. Som jag skrev kom jag just hem från gymmet. Var helt omotiverad att träna idag, men redan efter uppvärmningen var jag betydligt mer taggad och fick ihop 4x10 minuter nånstans strax under tröskel. 

Det var den veckan! Skönt att kunna köra, men frågan är om det blir så himla mycket mer cykel nu sista veckorna? Möjligen att det skulle funka att cykla stående i backe, då har jag inga problem med håll.

Men jag märker en rätt stor skillnad på hur skallen funkar också, det är inte bara kroppen som förändras. Det känns plötsligt inte alls speciellt viktigt med träningen. Jag gör det nästan av ren vana och såklart att jag mår bra av det, men jag känner inte alls det där behovet att jag MÅSTE köra passen. Och det är en rätt behaglig känsla!