Träffade barnvagnsmaffian och vi började avverka vända efter vända i backen. Ställde vagnarna nedanför så jag kunde trycka på lite uppför backen. Hmm, lite väl ivrig kanske., kände inte mycket då, men på vägen hem drog det mer och mer i ljumskarna och när jag väl var hemma gjorde det riktigt ont från typ skrevet och nedåt. Symfysfogen fattade jag direkt. Fan. Den hade jag ju inte ens ont från under graviditetens foglossning, varför nu??
Nu har det gått några dagar, jag vilade helt torsdag och fredag och idag har jag vart ute med hojen 2h på järvafältet. Har inte ont nu, men känner mig lite trött på nått konstigt sätt i bäckenbotten efter dagens cykling. Funderar hur jag ska göra nu? Borde väl fortsätta löpvila antar jag, bara cykla ett tag. Men fan, jag längtar så efter löpningen, och det är så smidigt att kunna köra dagtid med barnvagnen. På måndag är det planerat ett nytt backpass med supermorsorna, jag vill ju så gärna vara med... Kanske om jag tar det superduperförsiktigt? Sånt här kan man ju inte yppa med mammahedern i behåll, men ibland överväger jag att sluta amma för att bli av med relaxinhormonet som troligtvis är boven i dramat, det liksom luckrar upp kroppen om jag fattat rätt. Men det kanske är lite väl drastiskt, även om han nu tar flaskan väldigt bra.. Ska fundera lite mer på det..
Men först blir det supportande på cykeltävling i Åkersberga i morgon då jag och kidsen ska heja på Tomas! Han har dock vart lite rosslig senaste dagarna så vet inte riktigt vad vi ska hoppas om tävlingsformen, men en kul utflykt blir det nog!
0 kommentar(er)
