Maria Karlberg - september 2020

Att jag kör väldigt mycket med bebis och cykelvagn just nu har knappast undgått någon, inte heller att jag tycker det funkar ypperligt som träning! Det är en otrolig frihet att kunna sticka ut när jag vill medans de "stora" barnen är på skola och dagis, och fördelen med cykelvagnen jämfört med den vanliga är att David (hittills) är nöjd i den även om han vaknar under turen. Eftersom han halvligger kan han spana ut på omgivningen medans vi rör oss framåt.

Får jag välja så kör jag distanspass med vagnen, och spar intervallpassen till de gånger jag kan komma ut själv eller sätta mig på trainern. Men alla veckor är inte sådana att det går att få till (typ såna veckor som man säljer huset... jepp nu är papper påskrivna och lättnaden underbar!), så efter att redan ha fått ställa in två pass denna vecka för att annat dykt upp som inte kunde prioriteras ner ville jag väldigt gärna få till ett ordentligt pass direkt på morgonen idag.

Så med David i vagnen rullade jag ut på min vanliga runda runt sjöarna men denna gång hade jag 6x4min längs vägen som plan. Men jag insåg att det inte är optimalt att köra det med vagnen. I allafall inte om syftet är vo2max som det ofta är när man kör fyror, det blir helt enkelt för tungt för benen för att man ska komma upp tillräckligt i central belastning. Mjölksyran blir det som sätter gränsen. Det funkar ok om det är lättrullat, men så fort det blir bara lite motlut så blir måste du liksom accelerera vagnen i varje tramptag om du inte kör med väldigt hög kadens, och det blir mer åt styrkehållet än syreupptagningsförmåga.

Men jag körde alla 6 intervaller och optimalt eller ej så blev jag då både bentrött och flåsig så nog gjorde det nytta ändå. Om inte annat så mådde jag väldigt bra efteråt ☺️

Många vagnpass nu! Obs ej från idag, jag kör sällan intervallpass i skaljacka 😜