Börjar känna att jag snart är i tillräcklig form för att köra ett lopp. Fortfarande inte jättesugen, men jag tror jag måste bara köra ett race för att bli kvitt hjärnspökena som härjar med mig. Köra utan så himla mycket press på mig själv. Verkligen jobba med inställningen att jag faktiskt gör det för att det är KUL! Så en titt i kalendern och fann att Engelbrektsturen ligger bra till tidsmässigt. Semester veckan innan så vi har bokat in några dagar i Järvsö för lite blandat Cross Country och Downhillcykling dagarna innan. Kanske jag lär mig ta kurvor också...
Men såklart lite smolk i glädjebägaren. När träningen börjar flyta på rätt fint och både distanspassen och intervallerna regelbundet kan skrivas in i träningsdagboken så dyker den upp igen - den där förargliga alltför välbekanta känslan att något retar och sticker i halsen. Nått litet virus är på intrång igen och idag blev det motorburet till jobbet. Fortfarande oklart om det tänker bli värre eller bättre, men hoppas vara tillbaka på hojen i morgon. I helgen lär det inte bli speciellt mycket cyklat oavsett för Tomas drar till Polen på bröllop, så tanken var ju att köra järnet fram till fredag och sen softa med ungarna under helgen. Får se hur det går med det.
En stigletarkväll på Essvik
0 kommentar(er)
