Maria Karlberg

Winterrun
Så har man gjort ännu ett lopp, Winterrun som avgjordes i mörkret på Djurgården med start och mål inne på Skansen. Hade lite svårt att tagga upp ordentligt, tycker det blir lite avslaget när man åker in ensam, springer, åker hem. Kul, absolut, men man saknar någon att snacka upp sig med. Nåja, kl 17 gick starten och fort som tusan bar det av i en rätt rejält utförslöpa. Försökte räkna ihop hur många hästsvansar jag såg guppandes framför mig och fick det till 8 stycken. Topp 10, gott nog. En visade sig dessutom tillhöra en kille. Insåg rätt fort att det skulle bli en jobbig kväll, ovan som jag är med tempolöpning, och mycket riktigt befann jag mig i en svacka redan innan varvningen vid 5k. Dock hade jag vid det laget plockat några placeringar och jag var rätt osugen att släppa förbi mig dem igen så det var inte mycket annat att göra än att fortsätta försöka hålla tempot. Efter ca 6k fick jag häng på en perfekt rygg och jag kunde sluta tänka, skönt. Bara följa, hack i häl hängde jag som en igel på grabben, kopplade bort allt annat bara fokuserade på ryggtavlan framför mig. Konstigt att det har sådan mental effekt det där... Men för mig funkar det. Om det är en hyfsad snygg baksida har jag dock märkt, det får inte vara något som jag stör mig på. Typ något fånigt tryck på tröjan, ett fult löpsteg eller en osmickrande rumpa, då går det inte. Då måste jag förbi. Men igår var det alltså en helt ok baksida som fick dra mig till det var ungefär 1,5k kvar, då lade baksidan in en långspurt och jag fick vackert se mig avhängd. Men då fick jag själv dra två grabbar uppför loppets längsta backe, och sånt är ju alltid smickrande. Då kan man inte sakta ner, nej, då gäller det att hålla stilen hela vägen. Igår ledde det till en 6e plats på tiden 42,49 vilket var 1,16 efter segrarinnan. Jag är jättenöjd, det var ungefär som jag hoppades på men alltid skönt när kvittot kommer. 

Nu är det bara att fortsätta framåt, får lite hjälp med träningsupplägg nu och efter vad jag ser blir det en viss ökning av träningsdosen framöver. Ska bli kul att se vad det ger! 

Annars är det rätt lugna dagar, stora lillskrutten är lite febrig och ligger helst i soffan medan lilla lillskrutten har lärt sig krypa och är för tillfället rätt nöjd med att utforska rummen på egen hand. Så vill man sätta sig att trampa någon timme på trainern går det alldeles fint 

En glad krypare och en glad cyklare

 ...och en trött liten sjukling... 

En korvgrillningsutflykt hann vi dock göra innan Frida blev feberhängig

Och just det, jag fyllde ju år i fredags! Räkor och vin var det beställt, och den mest lysande (haha) presenten fick jag av min kära sambo som uppmärksammat min klagan på en alltför värdelös pannlampa. Nu kommer det lysa i Ursviksskogen!