Nu då?
För tre veckor sedan kom den här killen till världen
Och den här tjejen blev storasyster
Dock valde lille Sam att komma 11 dagar för sent så min operation var bara att glömma, den hanns inte med innan kliniken stängde för sommaren. Snopet, men i relation till vad som skett känns det ändå som en bisak. Fått en ny tid 10 september så det blir av då istället. Men nu, tre veckor efter förlossningen, känner jag att allt är på väg åt rätt håll. Familjelivet är urmysigt, sommaren avnjuts hos våra respektive familjer och träningen har börjat trappas upp så smått.
Var ju inte alls i samma form inför den här förlossningen som den förra så jag får räkna med att det tar betydligt längre tid att komma igen. Och fortfarande har jag operationen kvar, även om bihålorna faktiskt inte besvärar mig fullt så mycket som tidigare. Men ändå. Jag kör MTB, rullskidor och har faktiskt småstruttat uppför Gesundabaclen några vändor. Hoppet lever. Och med en lite skönare känsla än tidigare också, även om jag vill tillbaka och prestera bra så är fokus ändå mer på att komma tillbaka överhuvudtaget. Att kunna springa, få vara ute i fjäll, skog och berg och få bli sådär galet trött innan dagen är över. Få stå och vara skitnervös på en startlinjen. Få resa och springa lopp på andra platser. Det är det jag saknat mest! Fast såklart, det vore rätt nice att få kliva upp på prispallen någon gång ibland också, skulle ljuga om jag sa annat.
Men vi får se, nu ska jag njuta av sommar, att vara ledig med hela familjen och att få börja springa igen!
Tänkte börja skriva någon rad här igen också, förhoppningsvis ska det finnas lite mer att skriva om nu framöver!
3 kommentar(er)
