Maria Karlberg - july 2018

En vecka har gått sedan vi lämnade Österrike, en riktigt skön vecka att greja på hemma i trädgården och bada med barnen. Det är något som är väldigt rogivande med att rensa ogräs, önskar bara att man hade mer ledig tid. Håller på att gräva ner elkabel till hönshuset också och det är ungefär den träningen som har bedrivits sedan Transalp. Hade egentligen tänkt att bara ta ett par-tre lugna dagar och sen köra igång med lite mer korta intensiva intervaller för att kicka igång lite fart i kroppen inför Finnmarksturen, men jag fick med mig en rätt besvärlig hosta hem så det har vart till att vila vackert istället. Igår var jag ute en vända och testade benen på asfalt/grusväg och det kändes rätt bra, men tyvärr blev hostan värre och jag fick kliva upp flera gånger inatt och dricka honongste och sörpla Cocillana...

Trots det så anmälde jag mig till Finnmarksturen igår, inte helt säker att komma till start men jag tycker jag mår bra förutom hostan så jag chansade. Tyvärr lär jag få ta det lugnt nu dagarna inför så det blir inte det uppladdningen jag tänkt mig, men kör jag loppet så har jag sen fått ihop 6 deltävlingar i cupen och då blir Bockstensturen en bonus. Det är ju som det är med tävlingar och särskilt med cykel, sjukdomar och tekniskt strul kan alltid ställa till det och då känns det skönt att ha lite marginal för att ändå kunna räkna in 6 lopp i totalen.

Men detta innebär ju att jag är ett stort formmässigt frågetecken. Hur har kroppen reagerat på en veckas mastodontcykling i alperna? med en snittfart som flera dagar legat på mellan 15-18 km/h hade jag gärna velat få till några snabbpass innan jag ger mig ut i Långloppshetsen här hemma. Men man kan inte få allt, jag får nog vara glad om jag kommer till start överhuvudtaget! Startfältet är ännu inte speciellt stort med blott 6 anmälda i damelit men konkurrensen är inte mindre för det då de flesta toppnamnen finns med på den listan.