Maria Karlberg

Cykelbygge, trainer och julbord i småbarnsstil
Ännu en helg till ända, fortfarande förkylt och träningsfritt men en hel del cykel ändå. Vi är nämligen i full färd att snickra ihop varsin ny hoj inför nästa år, och då vi får god hjälp av killarna på Sportson i Birsta har vi hängt där en del i helgen. Eller, jag ska väl egentligen inte säga att "vi" snickrar ihop cyklar.... ok, jag gillar cyklar väldigt mycket, men mest från sadeln. Jag kan byta slang när jag får punka. Men ungefär där slutar mina mekarkunskaper. Frågar ni Tomas får jag även fett underkänt i cykelvård, så han smyger dit titt som tätt och putsar även på mina cyklar. Jag försöker, men även om jag precis vart där och skött om godingarna så kan jag få höra att det var hemskt vad lortiga cyklar jag har. Och dessvärre har han nog rätt. Som vanligt.

Nåväl, Tomas och Sportson-Håkan grejar i alla fall för att få ihop två dunderhojar till kommande säsong. Jag försöker mest se ut som jag hänger med i komponent-snacket. Åh just det, jag passade på att beställa en trainer också. Med wattmätare, så snart kan jag också bli sådär cykelnördig och gå runt och slänga mig med watt-tal och sånt. Närå, cykelnörderi i all ära, men anledningen är faktiskt att jag känner att jag behöver det för att få till dom där riktigt grymma intervallpassen. Jag har visserligen cyklat hyfsat mycket under många år, men tränat cykel har jag ju bara pysslat med sen i somras. Och jag tycker det är svårt att köra intervaller, om jag inte har en backe att pressa uppför. När jag tränade löpning som mest visste jag precis hur de olika typerna av pass skulle kännas i kroppen och behövde därför aldrig ha annat än ett vanligt stoppur på armen, men på cykeln har jag inte den känslan ännu. Så det fick bli en trainer i julklapp till mig själv. 

En icke oviktig del på nya cykeln :-)


Annars har det vart en härlig helg, en tur till granskogen med fyrhjulingen för en julgran och så julbord med övernattning på Söråkers Herrgård på det. 

Nöjd tjej som hjälper mamma att bära julgran

Granpatrullen! 

Okej, julbord med en treåring och ettochhalvtåring kanske inte riktigt är det där julbordet där man väljer sin sill med omsorg för ett sedan ta en andra och tredje och fjärde runda och diskuterar den hemgjorda senapen och konsistensen på laxen mellan tuggorna. Nä, det är mer det julbordet då man slevar upp allt man kan på tallriken innan Sam kastat iväg gaffeln i bordsgrannens rygg. Har man tur hinner man sen skilja sillen och revbensspjället från att hamna i samma tugga innan Frida får ett utbrott för att äppelmoset vidrörde köttbullen. Det är det julbordet som avbryts innan man hunnit till dessertbordet för att gå och lägga övertrötta barn. Som sen tar en timme att få att somna. Men bortser man från just den lilla middagsdetaljen var det toppen! Bad och bastu, lek och skratt, kaffe och konjak och ett härligt umgänge. Supergod frukost och ett gäng kusiner som har så fantastiskt roligt tillsammans! 

Goaste kusinerna