Maria Karlberg - september 2016

Ibland är det nog så att man får känna sig besegrad, kavla ner tröjärmarna och minska på ambitionerna för en stund. Det hr har vart en sån vecka. Mycket pluggande, jobbresor för Tomas del och krasslig Frida på det. Hjärnan gick på högvarv och jag bestämde mig för att lätta på bagaget- träningen fick stryka på foten. Lite transportcykling till och från dagis men annars har tiden och framförallt fokuset legat på barn och studier. Egentligen inte så att jag kännt mig sliten rent fysiskt, men hjärnan har liksom inte mäktat med alla delar i vardagspusslet. Men nu börjar jag komma över ytan igen, och cykelsuget pockar på. Egentligen var det nog inte fel med en off-vecka såhär på höstkvisten, vila kropp och knopp och ladda inför höst- och vinterträningen. Dock hade jag tänkt köra höstrusket på söndag som säsongsavslut och ta en viloperiod efter det, nu blev det lite omvänd ordning. Kommer att köra på söndag ändå men är inte speciellt tävlingstaggad längre, får se vad som finns i kroppen efter denna kaosvecka. Har inte heller bestämt om jag tar en lite lugnare vecka till, det kanske inte skadar? För sen blir det allt annat än lugnt, min plan är att lägga mig på rätt tung volym ett tag framöver och då behövs både ben och huvud som är med 100% med på tåget

Långjästa surdegsbullar kan man ägna sig åt på vab-dagar

En krasslig hund