Ni som är inne här och läser vet att jag hänger en himla massa i Stockholm i höst. Jag har inte skrivit så mycket vad jag gör, men jag har fått jobb på Tullverket och går en ettårig utbildning som aspirant innan jag ska ut och jobba på riktigt. De är en fantastisk utbildning, jag har haft så himla kul det här året. Nu inför julen var tanken som jag skrev i förra inlägget att jag skulle vara i Stockholm 6 veckor på raken och bara åka hem över helgerna, och tre av de veckorna skulle vi gå utbildning i självförsvar och konflikthantering. Men i torsdags, näst sista dagen under första veckan, får jag en kollegas axel rakt upp i bröstbenet och det krasar till ordentligt och satan vad ont det gör! Sätter mig och försöker återfå andningen och hämta mig ett bra tag, men sen känns det ändå hyfsat ok. Det gör inte jätteont och jag kan vara med på avslutningen, (vilket mest är lite stretching.) Men sedan, gradvis under kvällen, gör det mer och mer ont och jag börjar misstänka att det ändå handlar om en spricka i bröstbenet. Nu har det gått ytterliggare 5 dagar och det är inte det minsta bättre, snarare sämre.
Så mina 6 veckor i Stockholm blev "bara" 4 veckor, det finns inte en chans i världen att jag kan slutföra konfliktkursen med skadan. Istället kommer jag få göra om den med en annan klass under våren, troligtvis i Göteborg... suck det var inte alls vad jag ville! Även det kändes tufft att vara iväg hemifrån så länge så var vi liksom ändå inställda på det, känns mycket sämre att ha allt kvar till våren. Och dom två veckorna som jag inte kommer vara i Stockholm fick jag just veta att jag ska tillbringa i Storlien, så det blir mycket åkande istället. Eftersom vi har dagis 15 kilometer hemifrån åt "fel" håll blir det ca 9mil pendling enkel väg, 18 mil/dag. Fy vad trist att sitta och köra så mycket bil! Och dyrt... Men ska man plocka ut något bra så får jag iallafall vara hemma några dagar mer med barnen och vi får lite mer tid att fixa hemma inför julen, älskar't! Kan inte bli för mycket jul =)
Och jag kan faktiskt, inte helt smärtfritt men nästan, både springa och cykla trots skadan. Jag var på SATS och körde samma bra spinningpass igår som jag förra veckan, och i morgon är det dags igen. Idag blev det en nästan 16km löptur i snöslasket i Stockholm, första 6k tillsamman med en kollega. Väldigt fint var det men alltså det känns igen som jag tappat en massa bara senaste veckorna då jag inte sprungit så mycket. Fick sådär riktigt långpass-ont i benen av "bara" 16km... ger nästan upp att försöka vänja kroppen med längre distanser.
Känner inte så mycket pepp, lite mer depp just nu. Så får det också vara ibland
Helgen var i alla fall allt annat än deppig! Sällan vi har såna här fina skridskoförhållanden i fjällvärlden men i helgen fick vi damma av skenorna!
0 kommentar(er)
