Så ver den igång, Åre Extreme Week. Sociala medier svämmar över med stories och inlägg från förberedelser och race som redan dragit igång, en hel massa jippon som fyller denna vecka i Åre. Var i Björnen och cyklade med barnen igår och redan där fick man lite tävlingsstämning - en hel del cyklister som uppenbart var ute och rekade delar av banan. Kul! Har nog ändå saknat detta lite...
Själv hänger jag i Järpen på förmiddagarna, barnen har simskola där varje dag och när vi ändå är ute och åker försöker vi hitta på olika aktiviteter innan vi åker hemåt igen. Idag blev det rullskidor på Röjsmon, Sam fick tävlingsfeeling han också och försökte slå sina egna varvtider. Sen bytte han till skateboard och slog alla sina tidigare varvtider med marginal, märks att han nött en del i skateparken i år. Kul häng med barnen har det varit i allafall och jag njuter av varje sekund - det är banne mig ingen självklarhet att alla barn är pepp på olika aktiviteter och framförallt inte samma. Det kan allt behövas en hel del lirkande och peppande och en och annan muta ibland. Sen har dom oftast skoj när vi väl är där, men ja de flesta småbarnföräldrar känner nog igen sig mer eller mindre...
Nu är det onsdag kväll, och på lördag är det alltså dags för ett av mina mål i år, Åre Run n Bike. Det är ingen jättegrej, har låtit träningen rulla på som vanligt (dvs planlöst) hela våren men har ändå haft just detta race i huvudet inför och under en del pass. Mest kanske i jakten på höjdmetrar, skutan bestiger men inte oberörd i racepace bara sådär. Och träningen har faktiskt flutit på väl, i vanlig ordning har det inte blivit speciellt många långpass på cykeln, typ inget över 2h, men jag har nog sprungit mer i år än på länge. Dock tycker jag inte att kroppen svarat på träningen som den brukar, står liksom och trampar och tycker det är jobbigt att springa! Även ett enkelt distanspass på runt en mil känns liksom orimligt tungt. Jag förstår inte riktigt varför, tycker jag lever rätt balanserat på de flesta plan i livet för tillfället. Ska jag fortsätta på temat bortförklaringar i förväg så är det HELT fel tid i menscykeln att prestera. Vet inte om det spelar sådär extremt stor roll, men jag har nog aldrig haft en sån där toppenkänsla eller lyckats överprestera på lopp dagarna innan mens. Men som sagt det är nog mest i känslan och möjligen på marginalen det märks på prestationen.
Kul i allafall, på fredag kommer Tomas hem och då drar jag iväg och lämnar cykeln i Huså, hämtar lappen och går på racemeeting och super in atmosfär i allmänhet. Nu när man inte längre är bortskämd med större tävlingar tänker jag njuta desto mer av hela spektaktet =)
0 kommentar(er)
