Maria Karlberg - Åre 900 Hillclimb

Sitter i bilen på väg hem från en fantastisk midsommarhelg i Sundsvall. Undrar om inte en av de bästa sakerna med att flytta från hemorten är att man har något att resa hem till? Det blir lite annorlunda än när man bor där, mer maxat liksom. Jag gillar maxat. Framförallt maxat umgänge med dem man trivs allra bäst med, och att det råkar vara min familj känns ju himla fint. En annan av höjdpunkterna var att jag och Tomas fick en kanonkul cykeltur tillsammans med Eva och Johan på Essviks fina stigar. Även om vi prickade in helgens enda regn och kom hem både genomblöt, lerig och stelfrusen så var det lätt en av årets bästa turer tack vare sällskapet och de riktigt roliga stigarna som finns där.

Eva, Johan, Tomas och jag

Fick faktiskt till flera hyfsat bra pass i helgen, både cykel och löpning i fin terräng och uppför diverse slalombackar. Ville ha in minst ett rejält backpass på cykeln inför nästa veckas utmaning, tillika årets första race- Åre 900 Hillclimb. Som namnet säger, 900höjdmeter som ska erövras på en ca 9km lång bana. Det blir uppförsbacke som heter duga det! Ska faktiskt bli skitkul att se vad jag kan göra på den banan, ser fram emot det. Jag hade såklart, det kan man alltid, ha tränat bättre, men har ändå haft en väldigt bra kontinuitet hela året. Lite spretigt och ouppstyrt har det varit men det var också ett medvetet val. Det har stundvis varit en tuff vår där träningen har fått vara mer fri än vanligt, för att jag behövt det.

Sen är ju en sån här bana som gjord för flugviktare också, och även om jag är i bra form så är jag nått kilo över vad jag var innan jag blev på smällen med David. Kilon som jag inte direkt gör nått för att bli av med för jag tänker att det behövs inte, men när man ska klättra på cykel uppför ett fjäll får man krasst betala för varje gram oavsett.

Men innan det blir onsdag kväll och racetime så blir det fredag och dags för mig och Eva att cykla till Vålådalen för vidare löpning ut på fjället. Två övernattningar, i Stensdalstugan och Lunndörrstugan, och en massa fina kilometrar under fötterna där emellan. Känslan när man på riktigt, långt ner i magen, sett framemot något en lång tid och det nu är dags att packa ryggsäcken. Den känslan. På torsdag kväll kommer Eva och på fredag förmiddag rullar vi iväg. Oj vad välbehövligt!

Livet är väldigt fint nu. Jag är ofta väldigt trött, sådär trött som man blir av att fokusera 100% på att en ettåring inte ska springa ut på vägen/ner i vattnet/uppför trappen/ut på nysådda gräset osv samtidigt som man råddar aktiviteter och löser konflikter för de "stora" barnen, men bakom all denna trötthet är jag väldigt glad och tacksam över typ allt.

Äh måste ju bildbomba lite från helgen:

Sagostund med morfar ❤️

När vi får chansen till några timmar på tu man hand, då gör vi helst detta!

Brorsor!

Mormor och morfar har också en (faktiskt 4 : 🐈 🐈 🐣 🐣) bäbis.

Några vändor uppför Sundsvalls slalombackar blev det också. Några höjdmeter i benen inför Åre Hillclimb nästa vecka