Ofta gör jag tankevurpan att jag försöker tänka ut ett för träningsresultatet optimalt upplägg, men glömmer bort vilka förutsättningarna är och vad som är optimalt för just mig just nu. Det handlar om att plocka ut det basala ur träningsläran och
optimera det utifrån min livssituation just nu, men kanske strunta i det finaste finliret. Och tro mig, det finns mycket att göra "bara" med det mest basala också, man måste liksom uppnå en viss nivå där innan man ens har glädje av
finliret.
Det är också jätteviktigt att det upplägg jag följer känns bra i magen. Det får liksom inte skava någonstans. Ett intervallpass som ligger på en tidpunkt när jag inte är mentalt taggad eller ett långpass som inte är helt synkat med familjelivet. När
pusslet blir för svårt att lägga, då måste det förenklas.
Vad menar jag då med det basala? I första hand kontinuitet. I mitt fall betyder det i princip någon slags träning 6-7 dar/vecka. Efter det kommer intensitet- att någon gång varje vecka köra hårt. Många skulle nog sätta tiden före intensiteten, att
det är viktigare att få fler minuter än att köra hårt, men för mig känns det viktigare att få kräma ur regelbundet. Men här kommer det där pusslet in, jag har helt enkelt svårt att få in så himla många fler minutrar och då får jag istället
försöka förvalta de jag redan har. Minst två pass i veckan vill jag köra någon form av högintensiv träning, och gärna tre också någon vecka här och där.
Sidsjöcrossen- intensivt så det duger!
... men det viktigaste är ändå kontinuiteten som ska in, då blir det mååånga pass med barnvagn 👍
Ett annat finfint intervallpass med Eva i Forsaskogen. Här körde vi 5 hårda varv på en trekilometers stigslinga.
Ska vi sen kliva upp en nivå på finlirskalan så tycker jag man hamnar på typ av kvalité som belastas, i ganska grova drag. I praktiken vilken typ av intervaller som ska köras. Här tänker jag träning mot max syreupptag eller mer riktat
mot tröskel. Tidigare har jag försökt mig på att periodisera detta, att blockträna en kvalitet i taget, men har nu landat i att det är enklare att bara se till att få in ett av vardera varje vecka. Polarisering före periodisering. Om det
någon vecka bjuds på fler intervallpass så kör jag mer syreupptag på höst/vintern och mer mot tröskel/stressad tröskel närmare tävlingssäsongen.
Nummer tre som jag fokuserar på är långpass, minst en gång i veckan vill jag köra ett pass på ca 2,5, gärna 3 timmar. Vilket många knappt skulle räkna som långpass, men åter igen så är förutsättningarna nu sådana att längre pass än
så ofta kräver för mycket uppoffringar i familjelivet. Det är inte alls omöjligt att få till längre pass, men då hamnar jag ändå där att det skaver lite, jag får lite dåligt samvete och det är liksom inte värt det. Nån gång ibland, absolut,
men det är inget " måstepass"
Ungefär där har jag landat i mina tankar om träningsupplägg framöver. Kommer fortsätta variera mellan cykel, löpning och skidor. Vill gärna köra mycket backe också men tänker att det blir mer eller mindre ofrånkomligt när vi flyttar till Åre
och kommer inte kräva ett "specifikt" pass varje vecka utan får bakas in i övriga pass. Även om det blir mycket skidor efter flytten kommer jag springa minst en gång och cykla minst en gång varje vecka för att hålla igång de mer specifika
musklerna för det.
Det känns bra, ett rejält och enkelt upplägg. Det är ändå så mycket annat som påverkar livet just nu så risken med ett mer detaljerat upplägg är att det ändå skiter sig och att jag bara blir onödigt stressad av det.
Så tänker jag. Tar gärna emot kommentarer om detta!
0 kommentar(er)
