Nu hade vi siktet inställt på trädgårdshandeln som även har fika och som ligger drygt 6km från oss. Barnen var helpepp (dom skulle dessutom få välja VILKEN glass dom ville!) och har aldrig fått på sig ytterkläderna med sån fart. Så drog vi iväg med vinden
i ryggen och mestadels utför, farten var optimistisk och jag tänkte stilla att det kommer vara annat läge när vi ska hem uppför backarna, med vinden i ansiktet och utan glassen som målbild... men det tar vi då, nu var humöret på topp och vi trampade
på upp och ner längs grusvägarna.
Funkar jättebra för Sam med nya cykeln, nu kan han äntligen växla ner och ta sig uppför lite brantare backar han också. Frida cyklar som vanligt helst en bit framför oss andra, hon verkar trivas med att få köra lite för sig själv.
Framme vid fikastoppet, 6,8km i benen. Rätt många tramptag när man är knappt 5 år
Nu var det bara hemvägen kvar. Vi valde en annan väg för att få liiite färre uppförsbackar men förstod att det skulle bli lite av en utmaning ändå. Men det gick faktiskt riktigt bra. Visst blev dom rejält trötta och vi fick peppa en hel del, men det blev
aldrig det där gnälliga klagandet som kommer när dom inte vill fortsätta med något. Jag puttade Frida lite i ryggen uppför sista backen och hon var så nöjd och stolt när hon svängde in framför huset efter 12,5 kilometer. Härligt!
Jag hade själv bestämt mig för en runda när vi kom hem, så jag slängde i mig en macka och drog iväg. Hade fått för mig att jag ville testa hur det skulle gå att trycka på litegrann runt sjöarna, en ganska kuperad tur på 25km grus och asfalt. Kan inte
påstå att det gick superbra. Magen är verkligen i vägen, och minsta lilla byxorna trycker på fel ställe, typ veckar sig under magen, så blir det sjukt obekvämt. Kom hem med en snittfart på 23,7km och det kostade mer än det smakade, så jag fortsätter
med mina lugnare små rundor istället!
0 kommentar(er)
