När jag började skriva blogg var jag gravid för första gången. Jag satsade då på terränglöpning, långdistans, och tänkte jag skulle ha bloggen till att reflektera över träning i kombination med graviditet och småbarnsliv.
Nu är vi där igen! En ny sport och med fler barn, men fortfarande är jag lika intresserad av att läsa (och skriva) om träning under graviditet. På sätt och vis ett känsligt ämne eftersom det ser så otroligt olika ut för olika personer. Ingen graviditet
är den andra lik och det finns inga rätt och fel. Dessutom verkar forskning på området vara förvånansvärt bristfällig, (borde antagligen inte förvåna så mycket som det gör med tanke på att det handlar uteslutande om kvinnor...)
Men jag lämnar den debatten och utgår nästan helt ovetenskapligt bara från mig själv. Eftersom det alltså finns så lite evidens att luta sig mot väljer jag att gå på känsla och göra det som känns bra, och det jag mår bra av.
Det innebär att ta vecka för vecka, eller egentligen dag för dag. För bara drygt en vecka sen skrev jag tex om hur bra det fortfarande gick att springa snabba tusingar på bandet, men igår när jag ute på en lugn jogg tyckte jag det spände och hade
sig över livmodern och inte kändes helt bekvämt. Sen var jag rätt sliten också efter flera långa pass på cykeln och dessutom med rätt ordentlig träningsverk efter ett gymbesök dagen innan, så har jag tur var det tillfälligt. Eller så är
det dags att dra ner på löpningen?
Ingen vidare känsla under gårdagens löppass
Nått som bara känns bra är i allafall cykeln, bortsett från att uppförsbackarna går lite tyngre är det nästan precis som vanligt att köra både distans och mer intensiva pass. Idag verkar det som jag ska få till veckans andra(!) kompispass och inte mindre
än fjärde långpass. Men jag hade tänkt att köra mycket distans nu när vi är lediga bägge två så det passar bra. Passar på när resten av familjen
är i slalombacken ☺️
0 kommentar(er)
