Maria Karlberg - Ny bransch och tillbaka i skolbänken

För er som inte vet är jag alltså utbildad sjukgymnast, och har också jobbat som detta i ca 10 år på lite olika roliga och mindre roliga ställen. Senaste 6 åren har jag spenderat på handkirurgen på SÖS och tagit hand om krossade och därefter lagade fingrar och annat smått och gott nedanför armbågen, och det har vart riktigt skoj. Men som bekant gick ju flyttlasset till Sundsvall i våras, och jag fick lov att säga upp mig. Så vad skulle jag då hitta på?? Söka andra sjukgymnastjobb? Njaa, inte så sugen på det faktiskt. Trivdes aldrig så bra på vårdcentral och jobba på sjukhuset med något annan än handrehab lockar inte heller. Men jag måste ju jobba! Eller...? Varför inte ta tillfället i akt och testa nått nytt?

Så fick det bli, och efter lite funderingar och surfande på olika utbildnings- och branschsidor föll slutligen valet på elkraftbranschen. Egentligen tror jag ingenjörsyrken passar mig bättre och inom elkraft tycks man skrika efter kompetens. Sen att utbildningen ges på distans och har sitt lärosäte i Sundsvall passar ju också toppen, då kan jag sitta hemma och plugga medan ungarna är på dagis och förhoppningsvis kunna hämta dem ganska tidigt på dagarna. Och såklart - jag kan lägga upp träningen och studierna lite mer som det passar familjen! Cykla med ungarna till dagis, ställa av cykelvagnen där och köra träningspass på vägen tillbaka. Plugga några timmar, fixa lite hemma, och sen cykla iväg och hämta dem igen. Det tar ca 15 min att cykla närmsta vägen till dagis, så i bästa av världar blir det ett mer rejält träningspass per dag och sen ett kort bonus-transportpass för att få hem dem också.

Vi får se hur det funkar. Nu är jag i alla fall i Skellefteå på en introvecka med utbildningen, lyxigt värre med hotellrum och frukost och middag varje dag som dom bjussar på. Ingen cykel i sikte dock men löparskorna fick jag med, så i morse blev det ett löppass på runt 7km på ett elljusspår här bakom hotellet. Kändes riktigt fint faktiskt, men som vanligt får jag ont i höften efteråt. Tycks aldrig gå över det där. Nu verkar jag dessutom dragit på mig en förkylning, så jag kanske bara lägger ner det där med träning den här veckan och återhämtar mig ordentligt efter Ragunda istället. För redan till helgen vankas det race igen, BikeBoost i Umeå är det som gäller. Cross Country på lördag för Tomas då jag och barnen får heja, och så byter vi så jag kör 40 km-loppet på söndag.

Nu ska jag passa på att se ostört på TV och bara vila!

Kan leva med detta en vecka

Tillbaka i skolbänken!