Maria Karlberg

Nu börjar resan tillbaka!
Sen operationen förra torsdagen har jag inte varit det minsta sugen att träna. Först rann blod och var ur snoken så jag hade fullt upp att byta bomullstussar, sen kom huvudvärken från helvetet och gjorde livet lite småjobbigt 3-4 dagar. Efter det har allt stadigt gått åt rätt håll men känslan har vart att det är läge att ta det lugnt. Som att all energi gått till återhämtning och läkning. 

Men ikväll blev det ett första pass nere på gymmet. Var nästan på väg att kliva upp på den utomordentligt urtrista crosstrainern när jag kom på - varför inte ta löpbandet istället? Nu är det ju intensiteten jag ska hålla nere, inte foten eller bäckenet jag ska ta hänsyn till. De hoppas jag är bra nu efter all löpvila. Och satan vad gott det var att bara få jogga i 5.50-fart i 20 minuter! Vilken balsam för själen. Och när jag stod där och trippade fram på bandet kände jag att nu jävlar börjar vägen tillbaka på riktigt! På dagen har det gått 3 månader sen Sam föddes och kroppen känns helt redo för att trappa upp löpningen. Operationen är gjord och snart ska förhoppningsvis resultatet från den börja på att visa sig. 

En lite diffus plan är att bara köra rätt lugnt och på känsla 2-3 veckor, men sen en stadig upptrappning av framförallt mängden. Förhoppningarna är såklart att löpningen ska kunna stå för huvuddelen av träningen så jag kan köra en del av passen med Sam i vagnen. Annars blir det svårt att få ihop pusslet, just nu är Frida i en rätt påfrestande mammaperiod då bara jag får lägga henne och det sker dessutom allt senare, sällan sover hon innan klockan åtta. Och med 3-4 matningar + några Fridautbrott varje natt är jag inte sugen på några sena kvällspass för tillfället... 

Nu kör vi, nu börjar resan tillbaka på riktigt!