Jaha, sjukdomsstatus då? Mina besvär jag dragits med består, om än något mindre uttalade. Nu kan jag faktiskt träna en del mellan alla förkylningar. Jag fick efter ännu en röntgen och besök hos Öron-näsa-hals specialist på Sophiahemmet diagnosen kronisk bihåleinflammation. Blev erbjuden operation men var redan då gravid, så operationen får skjutas på till ungen är ute. Det är visst ganska riskabelt för barnet att man sövs, och den här typen av kirurgi kräver det. Jag blev skitbesviken, äntligen verkade det som det ändå fanns något att göra som skulle kunna få det att bli bättre, och så kom man på det 6 veckor för sent! Efter alla besök hos olika läkare... suck. Så, jag fortsatte tycka synd om mig själv och vara allmänt ledsen och bitter över situationen. Men med tiden började jag till slut ledsna på att sitta fast i offerträsket, började känna att jag ältat klart. Eller nu ska jag inte försköna det hela, nog sitter jag fortfarande i det där träsket nu och då. Men jag har ändå kommit till någon slags acceptans. Halva 2014 blev skit, men så får det väl vara då. Vi fick i alla fall en fantastisk resa på Nya Zeeland och visst har det funnits glada stunder efter sjukdomen också. Det blev lite av en chock att märka hur mycket det påverkade mig att inte få träna och tävla. Kanske mest att jag inte klarade av att hantera det trots att jag försökte så mycket.
Just nu är jag ändå helt inne på att jag ska tillbaka. Jag hoppas redan till hösten 2015, men det vet jag egentligen inget om. Det beror ju helt på när jag får operera och framförallt om det kommer att hjälpa? Vet flera som gjort liknande ingrepp men bara blivit marginellt bättre. Så det är såklart väldigt svårt att sätta upp något slags mål, fast det är precis det jag vill göra helst av allt. Att ha något att fokusera på, ett lopp då jag ska vara i form igen... Jag har såklart några sätävlingar som jag tänker att då, då ska jag fan vara tillbaka! Samtidigt vet jag att jag inte borde sätta några datum, uppenbarligen bryr sig inte kroppen om vad som står i almanackan.
Så tålamod, tålamod. Nu är det vinter, Tomas jagar snö och jag känner mig ganska tillfreds med cykelpendlingen till jobbet och några joggrundor nu och då. På måndag ska jag köpa gymkort och börja med lite spinning och annat tjafs igen, det funkade bra under förra graviditeten.
Nu sitter vi i bilen på väg från Sundsvall till Mora, därifrån tar jag tåget hem medan Tomas och Frida stannar hela veckan. Vi hoppas att Frida tycker det är ok att hänga några timmar med farmor och farfar så Tomas får träna i dagsljus och kanske kan få in dubbla pass några dagar, hon har varit EXTREMT mammig och pappig senaste tiden... Själv ska jag jobba, sova ostört bli frisk från senaste förkylningen.
Jag har inga amibitioner just nu att fortsätta blogga. Det händer faktiskt inte så mycket i mitt liv som är värt att skriva om nu. Men vi får se, det kan ju hända att jag blir sugen igen framåt sommaren när den riktiga resan tillbaka börjar?
Måste förstås bjuda på en bild på vår lillskrutt, det var ju så länge sedan
3 kommentar(er)
