Maria Karlberg - june 2019

I fredags packade vi ihop cyklar och hela familjen och åkte till Teambossen Fredrik och hans familj i Obbola, där vi skulle få husera natten inför Obbola Challenge som gick av stapeln igår, lördag. Efter en trevlig kväll och en ovanligt god natts sömn gjorde vi oss klara för race. Först ut var Sam och Frida som skulle cykla i barnklassen, knappt en kilometer längs den byggda Hi5-banan. Det var många barn med och det blev rätt trångt för dem, men dom gjorde det jättebra och löste flera knepiga situationer själva. Det märks att dom tränat cykling under våren och börjar känna sig säkra i sadeln! En timme senare var det vår tur, värmde upp några kilometer och gjorde några fartökningar innan det var dags att ställa upp.

Frida och Sam in action

Min plan var att göra allt jag kunde för att gå med en snabb klunga första varvet på 12 lättkörda kilometrar som är nästan den enda delen av banan som man har nytta av att ligga i klunga. Därefter räknade jag med att måsta släppa och hoppades få köra resten mer själv. Och för en gångs skull blev det precis som jag hoppats. Jag lyckades gå ikapp en klunga nästan direkt efter start och där bet jag mig fast, fast det var på gränsen många gånger! Varje gång det uppstod en liten luckan ville jag ge upp och släppa, men lyckades slå bort dom tankarna och kämpade istället på mot syran i benen för att täppa till. När det återstod 3km till varvning släppte jag dock lite in på ett mer tekniskt parti men vid det laget hade jag redan lyckats skapa en fin lucka bak till tjejerna som jagade.

Värmer upp

In på andra varvet och nu ändrar banan karaktär och grusvägar byts mot stening, stökig singeltrack med inslag av byggda roliga stigsegment. Efter att ha hämtat andan lite efter det första hårda varvet får jag fint flyt i cyklingen, benen känns bra och jag njuter!

Stök och bök blandat med flowiga roliga stigar

Ut på det sista och längsta varvet börjar den tekniska banan och snabba starten ta ut sin rätt, jag är duktig trött i benen och kilometrarna passerar långsamt. Är ändå hyfsat nöjd med hur jag tar mig genom en del svåra partier trots att benen skriker. När det återstår ca 5 km kommer Tomas som tidigare punkterat ifatt mig och vi gör sällskap den sista slitiga biten till mål, det blir bara värre och värre med stöket på stigarna och det går väldigt långsamt. Dessutom har förkylningen som jag haft känning av tidigare i veckan börjat ge sig till känna med lätt halsont och då Tomas kan säga att min ledning är stor så vill jag inte pressa mig i onödan (fast bara att ta mig framåt i detta skede kräver en hel del).

Tillslut får jag i allafall passera mållinjen ca 7 minuter tillgodo på tvåan, men då är jag mest nöjd över att få kliva av cykeln!

Rullar över mållinjen i sällskap med Tomas

Allt som allt hade vi en jättefin dag i Obbola, så kul att få hänga med teamet och alla andra glada cyklister. Extra kul att brorsan och min Kusin Angelica med familjer var där också! Kvällen avslutades på bästa sätt hemma hos Angelica med pizza i trädgården ☺️

Nu håller jag bara tummarna att förkylningen hinner gå över helt innan Mörksuggejakten om bara en vecka!