i söndags var det dags för den andra deltävlingen i Jämtlandsserien MTB, Hingstrännet på Aspåsnäset. Vi körde loppet för första gången förra året och ag minns att jag hade en ra dag på cykeln. Banan som mäter ca 4,5km har utpräglat olika karaktär på olika
delar. Det börjar med ca 1km ganska ordentlig teknisk cykling där det går upp och ner i skogen över rötter och med knixiga kurvor, det går att få ett bra flyt här men det är också lätt att tabba sig på någon knix och istället komma i totalt oflyt.
I år körde jag min hardtail och det var studsigare än jag trott att det skulle vara, och med ganska blöta och hala rötter på det hade jag det tufft att få till denna tekniska del. Fick alltför många stopp när jag slirade på rötterna och klantade mig
placering av däcken på stigen. Andra varvet av de fyra fick jag till det något bättre vilket direkt syns på varvtiderna. Efter denna första inledande stig följer ca 1km riktig tung cykling, först längs kanten på ett hygge i svagt motlut och sen korsar
man hygget på en rejält blöt och sugande stig. Här märkte jag av de två sista varven att 1- jag behöver köra fler längre pass med fartökningar mot slutet för att orka hålla ett bra tryck ett helt lopp (ingen överraskning direkt) och 2- jag hade behövd
energi, kände in på varv tre att jag började gå tom. Efter den tunga stigen över hygget kommer de roligaste delarna på banan, några snabba partier över åkrar och några flowigare stigpartier där man kan gasa lite mer.
Vi körde alltså 4 varv, och med individuell start blir det en ensam kamp med huvudet hur hårt man ska pressa sig. Jag tycker jag får allt svårare att ta ut det där sista, skyller på ovana då jag tävlar så lite på cykel nuförtiden. Jag minns att jag var
nöjd med just det i fjol, att jag körde så hårt jag kunde hela loppet och även om jag bara var knappa halvminuten från seger det året så var jag så himla nöjd med vetskapen att jag inte hade kunnat köra många sekunder snabbare.
I år lyckades jag inte pressa mig lika hårt, jag hade det för svårt på den tekniska delen och fick plocka ner farten en del. Det händer rätt ofta då jag inte är någon tekniskt skillad cyklist, och när det blir så brukar jag även få svårt att tagga upp
igen på de enklare partierna. Jag kommer liksom in i fel känsla. Den här gången tycker jag ändå att jag pressade mig där jag kunde men det räckte inte i år heller till mer än en andraplats, denna gång nästan 2 minuter efter Cicci som körde lika hårt
och bra som vanligt trots en vinter och vår kantad med sjukdom. Men jag är ändå nöjd med mitt lopp, jag körde det bästa jag kunde för dagen och jag har inga problem att bli slagen av en så både duktig och ödmjuk cyklist, tvärtom blir det bra mycket
roligare när vi är flera som krigar ute på banorna!
Kämpar på in mot varvningen
En som däremot fick det att räcka hela vägen var Tomas som även detta år tog hem segern efter en hårt kamp, det var flera starka grabbar med i år. Då blir man ju lite stolt ändå =)
En annan sak som var himla skoj var att det KRYLLADE av ungar i alla åldrar som cyklade i de olika klasserna. Känns som det kanske finns en återväxt ändå av cyklister även här uppe! Synd bara att cykelkidsen i Åre ännu inte hittat ut till tävlingsbanorna
och glädjen med det, men vi jobbar vidare på det. Frida gjorde också en strålande insats på tävlingsbanan, hon blev uppklassad till 13-14 åringarna för att få köra ett varv på långa banan och hon tog sig an den med alla svårigheter på ett bra sätt.
Backar som hon hade problem med på testvarvet tog hon utan fotisättning under tävlingen och hon som ogillar när cykeln lämnar marken tog till och med det avslutande droppet innan målgången!
Frida in mot mål!
Självklart avslutades det hela med det numera obligatoriska glasstoppet på vägen hem =)
Cykeltävling = glass
Summa sumarum en kul tävling och hyfsad insats från min sida, men lite tråkigt är det ändå att inse att formen blir sakta sämre med tiden trots att jag tränar på ett ungefär på samma sätt och med samma volym. Men det här har ju varit återkommande grubblerier
detta året, och visst kan jag se flera orsaker - det spretar mer än tidigare mellan löpning och cykling, och jag antar att tiden som går från åren då jag tränade mer strukturerat och uppstyrt alltmer gör att jag inte längre kan "leva på gammal träning".
och visst, att bli äldre underlätter väl inte heller även om jag gärna blundar för den delen några år till...
0 kommentar(er)
