Suck, det jag var mest rädd för denna vecka (förutom att jag inte skulle klara någon av alla examinationer) har hänt - jag har blivit förkyld. Anade möjligen att det var något på gång redan i torsdags men tänkte att jag kanske bara var sliten efter en intensiv dag. Vaknade i går morse och insåg att det var mer än bara så, lite rossel i halsen, rethosta och tjocka bihålor. Inte så illa men kände att söndagens race gled ur handen. Idag är det typ samma som igår, ännu lite mer irriterad och harklig i luftrören och chansen att jag ska starta i morgon är mycket mycket låg. Då ska det typ ske ett mirakel under natten och jag ska vakna med betydligt bättre känsla i kroppen än nu.
Jag är så besviken! Hade verkligen sett fram emot det här loppet, det kändes så perfekt både distans, terräng och tidpunkt. Det gav liksom en mening till att jag blev tvungen att stanna här i Göteborg över helgen. Eller tvungen och tvungen, visst hade jag kunnat resa hem men jag hade inte ens hunnit torka tvätten innan jag blivit tvugen att åka igen så det kändes rätt menlöst att bara flyga fram och tillbaka. Så jag blev kvar. Det är väldigt konstigt att vara ensam i en stor stad över en helg utan så mycket planer, särskilt nu när det verkar som det inte blir något lopp.
Men trots att jag är jättebesviken över förkylningen så har jag haft en väldigt fin dag idag, jag har fått tillbringa flera timmar tillsammans med Maria, en av mina allra bästa vänner. Ungefär i samma vevea som vi lämnade Stockholm för Norrland lämnade hon densamma för Skåne. Och ja, långt avstånd och full fart, det har gått alltför lång tid mellan tillfällerna vi setts. Men nu när jag var söderöver så passade vi på att ses, vi åt en god lunch på stan och sen strosade vi bara runt i solen och snickesnackade. Avslutade med kaffe på mitt hotell innan hon åkte hem till sin kille som bor hyfsat i krokarna. Gjorde hela min dag. Eller hela min helg. Nu ligger jag och vilar igen, som vanligt sätter sig mina förkylningar på stämbanden så efter att ha pratat mycket är det lite irriterat och besvärligt. Skulle egentligen åkt hem till en klasskompis och hälsat på och druckit lite bubbel men jag orkar faktiskt inte, kanske mest att jag behöver vila rösten. Och jag har inte helt fullständigt givit upp att jag ska vara bra nog att springa i morgon heller, även om jag nog mest lurar mig själv med den tanken. Löjligt egentligen att jag blir så bitter över det, det är bara ett lopp och det viktigaste är ju att jag är pigg nog att slutföra kursen på måndag, men va fan. Jag lägger ändå ner så mycket tid och så på tränngen och delvis gör jag ju det för att jag älskar att tävla. Och med allt som är med jobb och barn så blir det inte vansinnigt många tillfällen att få göra just det, så det är väl ändå lite rimligt att jag blir besviken.
0 kommentar(er)
