4,5km löpning
4,5km madrasspadling
1,8km löpning
14,5km kajak
5km MTB -O
7,8km löpning inkl klipphopp och repfirning
8km MTB-O
2,5km löpning
18,5km MTB-O
Lägg sen till att nästan allt är orientering så de faktiska sträckorna blir betydligt längre
Det hela började med en prolog, tre korta moment som skulle klaras av innan man fick dra iväg på banan. Personligen gillar jag inte riktigt såna grejer, att pussla ihop pappersbitar till en fyrkant känns inte riktigt som det hör hit, men det får stå för mig. Andra kanske tycker det är lattjo. Kan ha att göra med att vi missade en pusselbit som låg kvar i kuvertet så det tog en jäkla tid innan vi fick ihop den där fyrkanten... nåväl, sen drog vi iväg på första löpning med några lätta kontroller på vägen och det kändes som vi hade en kul dag framför oss. Tror vi var första damlag ner i älven men det hjälpte föga för jag visade mig vara en riktigt urkass madrasspaddlare. Jag låg liksom och sprattlade i nått bakvatten mest hela tiden, och när vi efter tid och evighet fick gå iland var jag inte alls vid så gott mod längre. Men efter att ha krängt av oss våtdräkterna och sprungit en kort bit till kajakerna kändes det bättre. En kort stund. Tills jag insåg att jag var bara snäppet bättre i kajaken än på madrassen. Ett mycket litet snäpp... Efter att ha fastnat på en sten och tvingats kliva ur kajaken i en fors, tagit mig i den igen men tillsammans med 100 liter vatten, efter att det blåst upp till en ordentlig motvind och efter att jag fått blodiga skavsår i händerna, efter att kajak efter kajak glidit ifatt, förbi och ifrån oss - efter det var jag en mycket liten människa. Frös så jag hackade tänder, paddlade och paddlade men rörde mig knappt framåt, fy faaan vad jobbigt det var då! Eva var inte mycket gladare hon och kämpade på i sin kajak bredvid. Men, även om vi tvivlade starkt, tillslut tog vi oss igenom även den sträckan och fick byta om och kliva upp på cyklarna. Äntligen! Fick höra av bror och mor som stod och hejade att vi var 3e damlag i land, hur nu det kunde ha gått till när det kändes som hela startfältet paddlat förbi oss.
Ser mysigt ut. Det var det inte
En del av prologen, att bära varandra upp och ner för en sandbacke.
Väl på cykeln gick det undan. Och tävlingen gick ju i mina gamla hemtrakter, så jag hade viss nytta av lokalkännedomen i orienteringen. Efter första MTB-sträckan kom vi in till växlingen som 2a damlag men bytta snabbt till löpskor och stack ut på femte sträckan som första. Nu var det löporientering, en ganska krävande bana längs kusten och sen upp och genom skogen. Den innehåll dessutom ett klipphopp från ca 4m (tror jag?) och repfirning. Men det gick bra, vi tuffade på i nån slags steady state-fart och tog helt ok vägval mellan kontrollerna. Men även om vi kände oss helt ok ännu så började vi inse att detta skulle ta tid. Alla moment utom möjligen cyklingen hade tagit rejält mycket längre tid än vi räknat med och vi började oroa oss för mörkret. Vi hade lampor på cyklarna då det var obligatorisk utrustning, men då man hade räknat med vinnartid på ca 6h och vi skulle ha nästan 10h på oss att genomföra loppet innan mörkret föll alldeles så hade vi tagit några skitlampor för sakens skull. Vi räknade helt kallt med att vara i mål långt innan de skulle behövas, vilket skulle straffa sig. Vad säjer man, högmod går före fall?? (Visade sig sen att vinnartiden blev ca 8h, så det var inte bara vi som felkalkylerat...)
Nåväl, efter den långa löpsträckan hoppades vi nästan att vi skulle missa reptiden och få köra short route, i allafall jag kände mig inte upplagd mentalt för en så lång dag som jag insåg att det skulle bli. Jag hade helt enkelt inte förberett mig för det. Men med 10 minuter tillgodo cyklade vi iväg på sjätte sträckan. Gjorde igen en rätt bra cykling, det var roliga tekniska stigar blandat med väg för att ta oss till sista växlingsstationen. Nu var det löporientering igen, men då vi tog fram kartan (som vi inte hunnit titta på innan starten) insåg jag att nu handlade det inte om lätt orientering längre. Säkert ingen svår match för en duktig orienterare, men för mig som avslutat min karriär som 12-åring var det alltför teknisk orientering för jag ens skulle försöka. Så där och då gav vi upp, och här gjorde vi sen misstaget att ge oss ut på den långa avslutande cyklingen istället för att då fråga efter short route, för i den ingick inte den svåra orienteringen och det var en avkortat sista cykling. Det visade sig nämligen senare att alla som fullföljd den kortare banan placerades före oss som inte fullföljde den långa, vilket vi då inte gjorde. Förutom att vi hoppade över orienteringen så avbröt vi alltihop efter ca halva cyklingen, vi gav upp helt enkelt. Det var 14 kontroller kvar, vi hade kört i nästan 9h och pallade inte mer. Hade vi vetat att det skulle ta så lång tid hade vi kanske lagt upp det lite annorlunda ffa med energiintag, och såklart haft en annan mental inställning. Så vi cyklade tillbaka till målet, ända ganska nöjda med vad vi presterat. Vi trodde vi var enda damlag som klarat reptiden och visste att vi ledde med hyfsad marginal, men hur man skulle beräkna resultat var en annan sak. Och visst, det är inte så att jag räknar med ett resultat vid ett brutet lopp, det vore egentligen konstigt. Men det kändes ändå lite snopet att vi liksom inte riktigt fick chansen till att fullfölja short route, vi tog som för givet att det var den långa banan som gällde då vi passerat innan reptiden. Så visst antiklimax ändå. Visade sig sen också att mobilen blivit blöt och dött mobildöden under loppet, det gjorde ju inte det hela bättre...
Du skojar, ska vi hoppa där???
Okej, vi gör väl det då...
Så utan resultat och mobil men med en massa erfarenheter rikare lämnade jag Sundsvall för denna gång, efter en mysig dagen efter-grillning hos storebror tillsammans goda vänner. Och världens TACK till min lagkompis Eva, vi samarbetade bra genom alltihopa och utan henne hade jag inte tagit mig igenom det så långt som vi gjorde.
Nu ser jag fram emot en period med annat fokus. David ska skolas in på dagis och jag ska börja jobba några dagar i veckan. Kommer träna på, det är ju liksom vardagen, men inte lägga fullt så mycket tid och tanke på det en stund. Förutom på söndag förstås, då ska det rejsas MTB i Björnen på sista deltävlingen i Jämlandsserien MTB. Satan vad kul det ska bli och som jag tänker njuta av att BARA behöva cykla!
0 kommentar(er)
