Maria Karlberg

Målet och det som satte resrutten var MTB SM i Borås med xcc (kortare och lättare) på fredagen och xco (längre och svårare) på lördagen, men besöken hos familj och vänner på vägen dit och hem är nog ändå det som gör långa resan värd. Barnen får leka med vänner och kusiner de inte sett på länge och vi får fina samtal att leva på tills nästa gång vi ses.

I onsdags nådde vi så Borås, tanken var att åka ut till Kransmossen där tävlingarna gick samma kväll men när vi väl landat på hotellet och fått ordning på allt så orkade vi inte dra iväg igen så det blev en sväng på stan istället. 

Men på torsdagen åkte vi ut för att reka banorna i lätt regn, och det var lite av en chock. Vad svåra dom var! Sam testade deras XCO- bana och vi insåg att det här kan bli tufft för dem. För tufft för att vara kul till och med. Men vi bestämde att vi tar en dag i taget, börjar med XCC som ju är något enklare så får vi se sen. Tomas drog sen iväg för att testa vår XCO-bana och kom tillbaka med ungefär samma besked- att jag skulle ställa in mig på en tuff teknisk bana. Jag som inte är någon teknisk drottning på cykeln hade lite givit upp redan innan jag testat, och inte blev det bättre när jag gav mig iväg. Ju mer jag såg av banan desto mer uppgiven kände jag mig, och när vi lämnade tävlingsplatsen snurrade många tankar. Skulle jag ens köra? Kändes inte som jag hade där att göra. Men jag tänkte som för barnen, vi tar en dag i taget och börjar med XCCn.

Så blev det fredag och tävlingsdag. Först ut var Frida kl 9 och sen Sam en halvtimme senare. Tomas hjälpte Frida och Sam vid starten och jag och David hejade och tog emot vid mål. Fy vad nervös jag var att hon skulle tycka det var för svårt eller ramla och nått skulle gå åt skogen, men hon kämpade på fint och tog sig runt de två varven galant. Där det blev för stökigt klev hon av och gick som planerat. Även för Sam gick det bra. När det tills sist var min tur var jag redan helt trött i skallen av att ha varit så nervös för barnens del och samtidigt hållit koll på David och lekt med honom för att hålla hans humör uppe, så jag var liksom rätt blank i skallen. Vi var tyvärr bara två damer i D30, men likväl skulle det visa sig bli fight.

Starten gick och jag kom iväg dåligt, fick inte fast foten direkt och Elin, min medtävlare, fick lite försprång ur startfållan. Men lika väl var det, hon verkade kunna banan som jag inte ens hade testat innan och jag kunde ligga på hennes hjul och följa hennes linjer vilket funkade jättebra. Vissa partier hade jag nog inte ens försökt mig på om jag bara varit ute på en cykeltur men när jag fick följa sådär så gick de bra. Vi var jämna, jag kände mig kanske aningen starkare där det var lättare tekniskt men inte såpass att det kändes värt att gå om utan jag låg kvar i rygg de första tre varven. Efter varvning ut på sista varvet tänkte jag att jag måste ändå göra ett försök och tryckte mig förbi i en lite rotig brantare uppförsbacke och fick en liten lucka. Körde så hårt jag orkade och klarade och bara bad att jag inte skulle fastna på någon sten, och när jag var nere från sista tekniska partiet förstod jag att jag skulle ta hem det om jag bara höll farten in i mål. Det gjorde jag också och det var superkul att få ta ett SM guld, även om det hade varit roligare om vi vart några fler på startlinjen. 

Foto: @eskillaago

 Firade resten av dagen med bad på Stadsparksbadet i Borås och lek stadsparken, gjorde mitt bästa för att tänka så mycket på morgondagens XCO som får komma i ett eget inlägg ☺️