Torsdag idag, sitter i SAS loungen och väntar på flyget som för sista gången på länge ska ta mig från Stockholm och hem till Jämtland. Lägger in morgonens pass i Strava och summerar ihop veckans träning till 5h och 50min på 4 dagar. I den statistiken
ligger två löppass, två cykelpass inomhus och två (väldigt korta) pass på SkiErg. Lite styrka har jag gjort också med det reggar jag inte. Jag har som en slags referens att göra 8h/vecka. Lite mindre är ok, lite mer är en bonus.
I morse stod klockan på 04.50, hotellet ligger typ 100m från gymmet som jag har tillgång till när jag är i Sthlm och jag ville stå på bandet runt kl 5 för att hinna duscha och äta frukost i lugn och ro innan jobbet. Ja, jag ställer hellre klockan
30 min tidigare om det betyder att jag slipper stressa på morgonen. Så gör jag förresten med allt, lägger på tid både här och där för att slippa stressa. Det är mitt sätt att klara av livet, för satan vad stresskänslig jag blev sen vi fick barn!
Det är jobbigt, önskar jag var mer chill, men så fort jag hamnar i en situation där jag inte har kontroll känner jag hur hjärtfrekvensen ökar och hjärnan slutar funka.
Aja, i morse hade jag iaf gott om tid och 05.07 stod jag på löpbandet. Värmde upp 1,5km i 5.30-5.00 fart innan jag drog igång passet på riktigt, tänkte köra en repris av passet jag fick av Helena sist vi sprang tillsammans, 3k + 2k + 3x1k. Första
gången jag sprang det körde jag i stegrande fart 4.06-4.00-3.55 och tyckte det kändes väldigt kontrollerat så idag tänkte jag spänna bågan hårdare och började i 4.00. Men det var jobbigt! Har under året som gott nog kunnat konstatera
att banden hemma är snällare än det i Sthlm, och idag fick jag det ytterligare bekräftat. Borde väl ha sänkt farten lite men det tog emot så jag gnetade på, men klarade istället inte av att öka något alls på de kortare utan det blev 4-fart rakt
igenom. Så snittfarten blev exakt samma som sist men känslan var att det var MYCKET jobbigare, då körde jag ändå joggvilan i högre fart första gången. Det är lite typiskt mig, jag har svårt att anpassa ett pass efter hur känslan är. Jag är liksom
rädd att om jag börjar känna efter för mycket och anpassar hit och dit kommer jag aldrig ta i ordentligt? Det är antagligen dumt och stämmer säkert inte men det är så jag känner, kör ner huvudet och gasar. Försöker istället att planera smart från
början så hårda pass varvas med lugna utan att jag behöver gå runt och känna efter hela tiden.
Gott var det i alla fall och hälsenan känns rätt ok nu efteråt, men jag vet att den kommer vara stel och göra mer ont i morgon. Det blir stretch, massage och rehab några dagar nu igen innan nästa löppass.
Nu ser jag fram emot att komma hem till familjen, lilla David har magsjuka och jag har jobbat in morgondagen så jag kan vara med honom utan att känna att jag behöver jobba i morgon. Jag hoppas han orkar med en utflykt i vagnen upp till backen och
att Sam och Frida vill följa med och testa Skicrossbanan dom byggd där efter skolan. Vore en fin start på helgen!
0 kommentar(er)
