Tänk att det som för bara ett år sedan var nästan en daglig rutin nu kändes så främmande! I fredags hade jag David hemma från dagis pga sista karensdagen efter magsjuka. Han var med andra ord rätt pigg men fick inte gå till förskolan. Det hade snöat ordentligt under natten och solen kikade fram lite bakom gråa moln, det var så väldans ljust och fint och jag fick ett riktigt sug efter vintercykling med vagnen på släp. Har inte gjort det något alls i år! Av olika anledningar, men nu när jag får chansen till att träna på lunchen så är ju David på förskolan, och då väljer jag skidor före cykling. Cyklingen är ju fantastisk på så vis att jag enkelt får med mig David när han sover sin middag, men när jag inte behöver det så är ju faktiskt skidor det bästa på vintern 9 gånger av 10. Men nu hade jag alltså David hemma och jag var inte heller sugen på skidor.
Men det märktes att vintercykeln fått stå länge för oj vad jag hade tappat rutinen på detta. Började med att jag öppnade förrådet och blev stående som ett fån. Hmm, vart är cykeln? Stod där och dumglodde en stund innan jag kom på att den ju stod i det nya lilla plåtskjulet intill som Tomas satte ihop i somras. Öppnade det och där stod det gamla pärlan men nu hittade jag inte rätt nyckel till låset. Som vanligt ringde jag min livlina tillika bättre hälft och som vanligt hade han full koll och hjälpte mig. Så, fram med cykeln, kolla luft i däcken, krångla fast åkpåsen i bältesanordningen i vagnen och ner med en trött unge. Men sen skulle jag sätta fast vagnen och upptäckte jag att hållaren som ska sitta fast i bakaxeln som jag fäster vagnen i saknades! Måste missat den när sommardäcken byttes till dubbdäck för flera månader sedan. Hittade rätt på en hållare och fick det tillslut på plats i allafall och kunde ge mig iväg.
Och det var fint, jag tycker verkligen om att cykla distans med vagnen. Men dom där dubbdäcken, dom är det inte mycket med insåg jag fort. Typ hälften av dubbarna har trillat bort och hälften av de som är kvar är så nernötta så de knappt hjälper. Och med vagn på släp och ett lager nysnö var det inte helt enkelt att ta mig upp för backarna, vilket snittfarten (14,5km!) vittnar om =)
Men farten är extremt irrelevant i sammanhanget, jag fick min fina cykeltur och till och med lite sol på näsan! Och nästa gång lär jag komma iväg lite smidigare, för i skrivande stund håller den lilla snö vi fått i år på att regna bort alldeles så det lär kanske bli fler cykelturer än jag hoppats på innan vintern är över.
0 kommentar(er)
