Maria Karlberg

Bebisen fyllde 1 och kommer jag någonsin få sitta still igen?
Vi är på resande fot, i skrivande stund har vi precis lämnat Järvsö efter två riktigt fina dagar och rattar vidare mot Stockholm. Men även om Järvsö levererat både fin cykling, härligt bad och strålande väder så är det en utmaning i sig att vara iväg på semester med alla tre barnen. Jag har liksom inte hängt med i svängarna. För inte så länge sen var David en nöjd kryp-bebis som rörde sig med moderat hastighet och inom rimligt avstånd från sina föräldrar. Nu är han en 14-månaders unge som förflyttar sig förbluffande fort och klättrar upp på ALLT som går att klättra på. Det är en heltidssyssla att bara hålla koll på honom, och plötsligt blev vikten av att vara två föräldrar betydande. Särskilt när man är på resa och inte har allt ställt för sig som man ändå har hemma. 

Vikten av att befinna sig i barnvänliga miljöer blir påtaglig. Och för oss är det utomhus borta från all slags motortrafik. I skogen, i parken, vid stranden. Där dom stora kan leka fritt och den lilla knata runt som han vill. 

         (null)
Söt som socker är han iaf ❤️

Det gör det hela lite mer komplicerat att få till träningen också. Det säger sig själv, när bägge vuxna behövs i större utsträckning är det inte så lätt att pipa iväg några timmar för ett pass på egen hand. Jag får svårt att träna utan dåligt samvete, och jag avskyr den känslan! Blir bara stressad och så blir det ändå ingen bra träning. Men utan träning blir jag bara en jobbig jävel att umgås med så det är inte heller bra. Äh det ordnar sig nog. Som vanligt låter jag småsaker ta för stort utrymme i huvudet. 

(null)
Skejtar mot beachen

Dagen efter Åre Hillclimb, som jag körde med rätt bra känsla i kroppen, gav jag mig ut på ett löppass upp mot fjället. Även det kändes riktigt fint och jag var förvånad att jag inte var mer sliten efter förra helgens långlöpning i Vålådalsfjällen och så Hillclimb på det. Men det kom sen, med besked. Dagarna efter var jag helt slut i hela kroppen, och körde bara några extremt långsamma rullpass med David i vagnen. 
(null)
Målgång på Skutan! Nytt banrekord (57-nånting minuter) och väldigt nöjd även om tävlingskänslan uteblev då jag var ensam tjej i tävlingsklass 

(null)
Med herrsegraren Samuel Brännlund. 

Här i Järvsö hängde vi halva dagen igår vid XC-området Badtjärn. Tanken var att testa pressa mig lite igen och cykla några snabba varv på en 4-km slinga, men den var lite för kurvig för mig att kunna hålla uppe pulsen som jag ville. Uppför gick det bra men utför har jag inte tekniken som krävs för att det ska bli riktigt jobbigt. Bra dag iallafall med goda vänner och fin cykling för både stora och små.

I morse blev det en löprunda, och nu kändes det ok att springa igen. Riktigt bra till och med rent fysiologiskt men mekaniskt känner jag att jag får ta det lite lugnt ett tag till med knän och vrister. 

Nu ser vi fram mot att husera in familjen hos efterlängtade vänner i Stockholm några dagar innan vi fortsätter mot sista stoppet på Sollerön. Återstår dock att se hur vi klarar av kommande dagars värmebölja, jagandes ettåringen från morgon till kväll… 🥵