
Påklädd och klar!
Cyklade iväg, fick en massa gjort och packade nöjd ner datorn några timmar senare och trampade hem igen. 56 km på vintervägar tog på krafterna och var trött när jag kom hem. Dessutom blev David lite till sig när han fick syn på mig, det är ju inte
ofta vi är ifrån varandra såpass länge! Så jag ville fort få av mig alla kläder, hoppa in i duschen och sen få sätta mig och amma honom.
Men jag fick inte av mig de jävla skoöverdragen!!! Kan verka löjligt och banalt, men där och då blev jag tillslut så förbannad att jag tog i allt vad jag hade och slet i dem för att få dem över hälen så jag skulle kunna få av mig skorna.
Så hör jag ett högt KLONK och det smärtar till brutalt på utsidan av knät. Jag drog underbenet så hårt och snett så vadbenet hoppade ur led. Lade mig på golvet och skrek högt, kände att det hoppade tillbaka på rätt plats men satan vad ont det
gjorde!
Fick sen hjälp av min kära man som mycket ömsint hjälpte mig med både skoöverdrag och skor, utan ett ord om hur fruktansvärt dum och klantig jag var. Han vet när det är bäst att bara låta konsekvenserna tala, min man... en av alla bra egenskaper han
har. (Precis som när han utan minsta klagan får packa in tre barn i bilen och åka för att hämta mig när jag punkat och inte tagit med extraslang...)
Vad vore jag utan honom?

Där är han som styr upp mig jämt och ständigt ❤️