Jag tvekade faktiskt inför att skaffa ett tredje barn, av flera anledningar men en var att jag var rädd hur sömnbristen skulle påverka mig som människa- som mamma och partner. Minns från de tidigare spädbarnstiderna att jag tog mig igenom vissa
dagar i en tung dimma av trötthet som inte var av denna värld. Och jag ville inte uppleva det igen, det låter fånigt men det sömnbristen gör med en är inte att leka med... särskilt inte med en 5- och 7åring hemma!
Det har gått bättre den här gången. David vill förvisso äta ofta dygnet runt, men skillnaden har varit att han somnar tidigt på kvällarna. Och eftersom jag är en kvällstrött själ så har jag gått och lagt mig nästan samtidigt, redan vid kl 20 har jag somnat.
På så vis har jag fått nästan tillräckligt sömntimmar för att fixa dagarna trots uppvak ca varannan timme natten igenom.
Men nu är någon slags gräns nådd. Det har ändå sedan han föddes nallats på sömnbufferten och nu den en tid tillbaka ärar han ÄNNU oftare! Ofta inte mer än 1-1,5 timme mellan amningarna, och med så täta uppvak klarar jag tillslut inte av att somna
om efteråt.
Och jag var på väg in i det största misstaget man gör (alla gör det) som förälder- jag googlade "4 månaders bebis äter ofta på natten"- och ramlade in i kilometerlånga inläggstrådar på familjeliv. Med en förvirrad känsla av att "det här beteendet måste
jag förändra" som följd. Trots att jag vet- du förändrar inte ett beteende hos en bebis. Du anpassar dig. Förutom att fortsätta försöka tanka honom full med mat och se till att han är torr och ren om baken så är det bara att köpa läget. Och vet ni,
redan där börjar det kännas lättare. Det är liksom enklare att acceptera än att försöka förändra. Anpassa mig själv istället för bebisen.
Vi hade en plan för dagen. I den ingick milimeterlogistik för att jag skulle kunna vara med och cykla klubbens sista KM-deltävling. Det vore kul och jag var nyfiken på banan som jag aldrig fått chansen att testa, samma som vi körde på Höstrusket
i fjol och kommer göra i år också.
men förutom en hel del fix och prepp och tajming skulle det innebära en försenad nattning och störd kvällsrutin, och jag pallar inte det just nu. Det är helt enkelt inte värt det. Vilket jag slog fast någon gång mellan matning nummer 6 och 7 tidigt i
morse...
En som inte har lika svårt att somna om...
Så jag tänkte om. Jag ville träna på nått sätt, det är nästan lika avgörande som sömnen för att jag ska funka, men hur skulle jag få in det på enklast möjliga vis? Kom fram till att det passar perfekt för en vagnslöptur hem från dagis efter lämning. En
kravlös, kanske lite längre, poddlyssningstur. Hemma innan kl 10 och flera timmar att ta det lugnt på innan är dags för hämtning.
Det blir fint
0 kommentar(er)
