Sedan förra inlägget har vi inte gjort mycket alls, precis som jag skrev att jag behövde. Och i pandemitider som dessa ska man ju bara gå hemma och skrota så på sätt och vis passar det ju bra... förra veckan vabbade jag hela veckan men trots att alla
barn var hemma så blev det en rätt lugn vecka, för dom lekta så himla bra med varandra nästan hela dagarna. Måste ju säga att dom gör det väldigt ofta, även om dom ryker ihop då och då... Sen kom helgen och vi lät dagarna bara rulla på. Grejade och
pysslade på en del här hemma men gjorde inga större utflykter, och det var sååå skönt. Sakta med säkert känner jag livsgnistan återvända och jag börjar se fram emot morgondagen igen. Ibland behövs det inte så himla mycket, det gäller bara att identifiera
vad man behöver. Vilket inte alltid är enkelt i och för sig.
Så glad dom har varandra ❤️
En annan sak som gjort skillnad är att jag återfått kvällarna! Sedan David kom till världen har jag ju allt som oftast gått och lagt mig samtidigt som honom för att få så mycket sömn som möjligt, vilket nog var räddningen de första månaderna. Men samtidigt
som jag fick mer sömn gick jag miste om i princip all egentid. Jag somnade med barn och vaknade med barn. Nu senaste veckorna har jag börjat vara uppe en stund efter att lillen somnat, dels för att han nu oftast somnar redan runt 18.30, dels för att
jag verkligen behover lite tid för mig själv. Den är så himla skön, den där lilla stunden jag får när han somnat. Och trot eller ej man jag brukar faktiskt nyttja den till ett kortare träningspass rätt ofta, en löprunda på 30 minuter eller
ett pass på trainer lagom till nyheterna på TV. Jag som aldrig har gillat att träna på kvällen. Men det funkar.
Sen är det det där med knät som började strula för några veckor sedan. Det är liksom inte helt bra än. Inte så att jag har speciellt ont, men det är något med det som inte är helt 100. Det liksom spänner och stramar och känns. Inte varje pass och inte
hela passen, men sådär lagom ofta och mycket för att jag inte ska vilja öka på löpningen. Så jag håller mig på en sådär två pass i veckan mellan 4,5 och 6,5 kilometer och inget över tröskelfart. Det är ok tack vare en massa fina cykelpass, men lite
segt när jag är så himla sugen att trappa upp löpningen.
Annars har jag väl inte så mycket att skriva om träningen, jag liksom kör på med både distans och intervaller, tänker väl skriva ett inlägg snart mer riktat mot hur jag tänker kring upplägget framöver. Idag blev det en träningstrippel av stulna tillfällen
- började med 35 min löpning i ottan med sovande bebis i vagn och innan de stora skulle till skola och förskola. Sen var jag med David på BVC och passade på att knata 3 vändor upp och ner för Nolbybacken efter det, ett fint pass på 60 minuter backträning
med en sovande 9-kilosklump som en ryggsäck. Och nu slutligen fick jag 40 minuter på trainern efter läggning där jag klämde in 6 stycken 30-sekundare också. Ganska fin träningsdag och nu blir det alldeles lagom nice med en vilodag på det!
0 kommentar(er)
