Maria Karlberg

Vi drar till fjällen!
Det här inlägget har jag gått och hållit på ett bra tag nu. Men nu känner jag att det är dags. Om ni tycker jag har verkat vilsen och famlande vad gäller mål och mening i mitt träningsliv senaste tiden så är det precis vad jag varit. Förlåt, är. De senaste tre åren har jag som ni vet gått all in på MTB långlopp, och även om jag inte haft någon specifik tävling i sikte hela tiden så har jag ju vetat på ett ungefär vad för slags träning som krävs för att uppfylla kravprofilen för just långlopp. 

Men nu vet jag inte längre vart jag är på väg, bildligt talat. Men tar vi det bokstavligt talat så kan jag tala om att vi är på väg till fjälls! Duved närmare bestämt. Alltså vi snackar ingen semester nu, vi snackar flytt. Radhus mitt i Duved. Inflyttning i februari. 

Jag älskar fjällen. Kanske mest sommarfjällen men även skidåkningen på vintern. Att bo i fjällen har väl varit lite av en dröm, särskilt sen jag träffade min likasinnade make. Så i slutet av förra året bestämde vi oss - vi flyttar. Att det blev just Åre beror på att det funkar med Tomas jobb och att det finns skola för barnen där. 

Så vi började knarka Hemnet och tillslut beslöt vi oss för att signa ett radhus i ett nybyggnadsprojekt mitt i Duved, och nu går vi alltså och väntar på att få flytta in. Hur häftigt??

Jag längtar, men det är också lite oroligt på olika sätt. Att flytta från min familj igen är tråkigt, det har varit underbart att bo så nära barnens kusiner och mormor och morfar. Men man kan inte äta kakan osv. Vi har njutit massor dessa år, nu testar vi om vi kan njuta av något annat ännu mer. En annan sak är att jag inte har något jobb där. Jag ska ju vara föräldraledig först, och hoppas hitta något innan den tiden är över. Ibland känner jag mig helt lugn över detta, i nästa stund megaorolig. Åre är ingen jättestor kommun sett till permanenta boende och det flödar inte av sjukgymnasttjänster. Men även om jag stortrivs med mitt jobb och är övertygad om att det dyker upp något förr eller senare så kan jag mycket väl tänka mig att göra andra saker också, så jag får helt enkelt se till att det löser sig! 

Fånigt nog, men inte helt oväntat, funderar jag nästan mer på målsättningen med träningen än jobbets varande eller icke varande. Det är inte rimligt att fara över hela landet för att tävla med de avstånden som blir från Åre och med tre såpass små barn hemma (två halvsmå och en mini). Dessutom längtar jag ju tillbaka till löpningen och vad slår just löpning på fjället? 

Samtidigt har jag kommit att älska MTB och det känns ju trist att "lägga ner" det när jag investerat så mycket i både tid och pengar och nått den nivå jag gjort under dessa år. Åh jag vet, det är ett I-landsproblem av stora mått, men likväl något jag klurar på och som gör mig rätt vilse i pannkakan just nu. Jag kanske inte måste, (eller inte kan) välja? Utan att jag kommer både cykla och springa. Och åka betydligt mer skidor förstås än jag gjort senaste åren. Men det blir liksom ändå rörigt i skallen, för jag vill fortfarande träna för prestation och hur gör jag bäst det i flera sporter samtidigt? Hur kommer satsningen framöver att se ut, hur mycket kommer jag kunna tävla på cykel? Vad finns det för lopp att satsa mot på rimligt avstånd? Det kanske blir mer åt XCO till och med? 

Jag kanske inte behöver alla svar nu. Kanske bara ska "hålla igång" och se vart det lider. Men det är ju liksom inte min grej, jag gillar att ha en plan, en riktning, att veta vart jag är på väg. 

Hm, nu blev det lite av en negativ ton här, men så är det ju inte! Vi håller på att förverkliga en livsdröm, det är smått overkligt att förstå. Just nu när jag skriver detta känns mina grubblerier mest fåniga, det kommer bli grymt oavsett. Och tänk att vi får ge barnen en uppväxt i en sån miljö, det är allt så det kittlar i magen vid tanken ☺️
(null)
Blivande bakgård!