Plötsligt sitter han i matstol och suger på en broccolikvist. Tänk att det faktiskt går så fort som alla säger. Jag tyckte inte tiden rusade på samma sätt när dom andra två var små, men det har väl att göra med att det är mer att stå i med tre barn helt
enkelt. Inte samma chans att hinna bli uttråkad...
Med en broccolikvist i högsta hugg!
Jag har fortsatt fokusera lite mer på löpningen, nu kör jag 3-4 pass i veckan nu och fyller ut resten med cykling. Men det har gått rätt segt! Sådär att man får kämpa lite i varje steg, det där flytet jag vill minnas att man kunde få ibland när man ute
och kutade har lyst med sin frånvaro. Efter min första förlossning, för 7 år sedan, gick det helt sjukt lätt att komma tillbaka till löpningen. Persade och hade mig bara några veckor efter förlossningen, vilket kanske var lite överdrivet hetsigt men
kul! Efter andra förlossningen, för 5 år sedan, gick det tyngre. Då upplevde jag ungefär samma sak som nu att det var slitigt, man fick verkligen kriga för varje sekund. Ändå gick det hyfsat bra den gången, fram till att skadorna började ploppa upp
som svampar på hösten. Det var då jag tillslut mer eller mindre lade ner och bytte till MTB-fokus. Denna gång var jag inte alls i samma löpform inför graviditet och förlossning, dessutom både lite tyngre och äldre. Kanske inte så konstigt att det
är lite slitigt. Men jag har faktiskt inte bråttom, även om det vore skoj att kuta milen under 40 minuter igen framår våren. Men för att göra det måste jag vara skadefri, och för att vara skadefri måste måste måste jag skynda långsamt. Så tack och
lov att jag har cyklingen!
Selfie efter dagens träningspass
Tycker nu att vi hittat den där vardagsstrukturen som jag tidigare längtade efter. Och den funkar riktigt bra! Det flyter liksom på med lämning, hämtning och träning. Till och med styrketräningen på vardagsrumsgolvet börjar kännas helt ok. Jag, Sam och
David hänger på Öppna förskolan eller gör små utflykter när han är hemma från dagis och jag får på så vis lite av den så nödvändiga vuxensamvaron. (Ärligt, man blir både rätt knäpp och trist när man bara hänger med barn hela dagarna...)
Öppna förskolan alltså. Tänk att det finns såna ställen?
Träningen ser ut ungefär så som jag skrev i ett tidigare inlägg - veckan byggs upp av två intervallpass, ett löpning och ett cykel, och ett försök till långpass på cykel på helgen (vet inte varför jag har så svårt att få till det?) På cykelintervallpasset
kör jag någon form av VO2max, eftersom det är en kvalité som är överförbar oavsett sport. Hjärta och lungor ska liksom alltid med. På löpningen kör jag ofta tröskelpass som är mer grenspecifik. Inte för att jag ännu vet riktigt helt vad jag vill satsa
mot framöver, men om löpningen ska ha en chans överhuvudtaget måste jag lägga lite fokus på den nu under hösten. Tanken är att bygga upp ett långpass i löpningen också men just nu vill jag inte springa längre än 12-13km vilket jag inte med bästa vilja
i världen kan kalla för långpass.
I helgen nu drar Tomas söderöver för att köra SM i XCO i Göteborg, så jag kör solokvist här hemma med barnmaffian. Men jag har laddat med dubbla intervallpass idag och i morgon blir det pizzamiddag framför fredagsfilm. Hoppas vi ska kunna se livefilm
från tävlingarna så vi kan sitta tillsammans och heja på pappa här hemma på lördag. Det ska bli kul att se hur det går, han är i rätt bra form min käre make!
0 kommentar(er)
