Maria Karlberg

När det inte blir som man tänkt sig, i stort och smått
Två månader som jag sett så fram emot ändå sedan gravidpenningen godkändes i december. Två månader som skulle vara en paus, ett undantag från allt som annars är normen i ett arbetande småbarnsliv. När jag skulle få den där tiden att BÅDE hinna få en hel del gjort OCH träna OCH vila mycket och ladda inför kommande vaknätter och trebarnspusslande. Det var knappt jag kunde fatta vilken lyx, att få flera timmar hemma helt själv på dagarna. Det var inte utan att tanken gav mig en dos av dåligt samvete, att jag skulle få ha det så bra när andra jobbade och slet med att få ihop dagarna med allt som ska klämmas in. Men bestämde mig för att stå över det där dåliga samvetet, det var ändå en relativt kort period och när den är över har jag ingen aning om hur det blir. Antagligen total sömnbrist och en splittrad hjärna som försöker tillgodose tre barns behov samtidigt. Så nä, bort med dåligt samvete och njut!

Men så föll verkligheten ner som en sten i skallen. Förutom det där halsonda som höll i sig ca 3 veckor så blev alla (med rätta) skitnojiga för minsta snörvling. Jag vet, Corona eller inte, stannade alla hemma när man var sjuk så skulle alla vara mindre förkylda. Men det är faktiskt inte alltid jättelätt att dra den där gränsen mellan sjuk och frisk, vare sig för egen del eller för barnen. Vet inte hur många gånger jag stannat hemma med ett barn som verkat lite hängigt eller snörvligt på morgonen och sen varit hur friskt som helst resten av dagen, utan sjuksymptom. Det jag vill komma till är att jag har Sam hemma från dagis. Han är frisk, men hade hostat till på förskolan i början av veckan och är därför hemma resten av veckan.  Förra veckan tyckte vi han var snörvlig så då var han också hemma flera dagar. Så de senaste veckorna har inte varit som jag tänkt mig. Nu menar jag inte, vilket jag får påminna mig själv om, att de har varit dåliga. Inte alls. Vi har haft många mysiga stunder, cyklat och gjort små utflykter.  Dessutom har Tomas jobbat hemifrån så vi har fått ses mer än vanligt vilket alltid är trevligt. 

Men ändå. Jag lär inte få chansen till så mycket lugn och ro och egentid igen på flera år. Och jag är en person som älskar att vara just ensam en stor del av min tid och verkligen sett fram emot det. Och hur mysigt det än är att hänga med Sam hela dagarna så är det samtidigt väldigt krävande (han kom liksom aldrig riktigt igenom 3-årstrotsen) och jag blir så oerhört trött! Märker att graviditeten tar ut sin rätt och jag orkar helt enkelt inte köra på hela dagen. Så även om vår familj hittills är väldigt lindrigt drabbade av det som händer så är jag rätt sliten om kvällarna. 
(null)

(null)
Härlig klätterutflykt

En annan sak som inte blev som jag tänkt var dagens träning. Planen var att stjäla åt mig en timme på gymmet och köra intervaller på crosstrainer direkt efter att jag lämnat Frida på skolan som ligger bara någon kilometer från gymmet. Men när jag kramat Frida hejdå och känner efter i jackfickan inser jag att jag glömt passerkortet hemma. Och att åka hem och sen tillbaka blir 10km extra bilkörning + att Tomas skulle se efter Sam och jobba samtidigt så jag ville vara så effektiv som möjligt. Svor och förbannade mig själv, hade verkligen sett fram emot den där timmen och att få jobba intensivt igen efter så långt träningsuppehåll. Jag var osäker på om det skulle funka att köra hårt på trainern, sitter inte så bra på den längre med stormagen och det känns så mekigt att börja höja styret och sånt. Men jag for hem, bytte om och satte mig att trampa. 3–1or tänkte jag köra, satte ett mål att snitta över 250 watt vilket är drygt 20 under mitt normala. Men graviditeten påverkar mig betydligt mer nu än för bara några veckor sen och jag behövde en mental boost så ville inte sätta för högt mål. Men det funkade bra, de två första intervallerna var obekväma och jag fick mycket håll men sen var det som att kroppen anpassade sig och jag kunde sitta skapligt utan att det få ont någonstans. Landade på 265 watt och så var den dagen räddad! I morgon har jag lovat barnen badhuset och räknar inte med annat än att vara som en urvriden trasa resten av dagen. Så det är säkrast att få träningen gjort på morgonen, hoppas få komma iväg en stund till gymmet då istället. 
(null)
Ett gäng 3-1or senare

Sköt om er därute i denna för tillfället galna värld!