Den hann ifatt mig ändå, den där förkylningen som låg och spökade och ställde till oreda i bihålorna i helgen. Trodde ett tag att det var falskt alarm, har ju som jag tjatat om en hel del knas med bihålorna och ibland bråkar de utan att jag egentligen är sjuk. Efter vilan förra lördagen körde jag ett långpass med storebror på söndagen som kändes ok, ett spinningpass på åndag morgon som gav aningar om att jag hade nått skit på gång, och på tisdagen avbröt jag det tänka intervallpasset då kroppen inte var med på noterna. Borde väl egentligen inte ens ha testat, men ja, ni vet hur det blir ibland. Sen vilade jag några dagar, det blev sakta bättre (jag tror det beror på att jag sover helt sjukt, minst 8h/natt och ibland mer just nu. kan det vara nyckeln till att förkylningarna faktiskt läker ut och inte håller i sig 3-4 veckor som dom brukar göra för mig?? synd bara att det där med god sömn inte kommer på beställning..) och igår körde jag ett lugnt distanspass i gryningsljus.
Men jag undrar faktiskt om jag inte är för tidigt ute? känner mig inte helt hundra, men heller inte sjuk. Detta svåra mittemellan. Körde ett till lite längre distanspass innan jobbet i morse, och kan inte bestämma mig för om det kändes bra eller inte. Planen är ett spinningpass efter jobbet också, tänkte boosta igång veckan med dubbla pass då jag vet att det kommer bli svårt att få till träning resten av veckan eftersom Tomas är bortrest och jag samtidigt har en utbildningvecka på jobbet som kräver långa dagar. Men lutar åt att jag kanske ställer in det passet. kan ändå behöva tiden till att spendera bland vikter och maskiner på gymmet, ryggen börjar nämligen påminna mig om att den behöver extra omsorg såhär i väntans tider...
1 kommentar(er)
