Maria Karlberg

Långpass-FOMO
Jag lider av FOMO. Hela tiden. Trots att jag egentligen skulle trivas alldeles strålande i en stuga i skogen med man, barn och täppa att påta i så funkar det inte i praktiken för mig. För vem är jag när jag inte är med på ditten och datten eller umgås med hon och han och hen och UPPLEVER en himla massa saker hela tiden??? Jag behöver dock varken gå i terapi för detta eller orda så mycket mer om det, har lärt mig att bara acceptera att det är så jag är. Får påminna mig nu och då om att ingen lever ett instagram-liv på riktigt. 
 
Men det jag ville komma med det är att jag haft himla svårt att släppa att ALLA (ok, mina cykelvänner på Strava...) är ute på 10+-mila pass ungefär hela tiden. Och jag får lite panik över det, för jag är det inte! Det är inte det att jag inte vill, men jag kan inte prioritera upp det såpass att det känns ok att dra själv från hela familjen 3h en helgdag. Särskilt inte när jag inte ens satsar dedikerat mot tävling längre. 3h låter inte så mycket, men på vardagar finns inte riktigt det utrymmet just nu och helgtid är för värdefull familjetid. Ta idag som ett typexempel. Istället för att själv dra iväg och vara borta mellan säg 8-11, vilket skulle begränsa möjliga aktiviteter för resten av familjen avsevärt, så tar jag David i vagnen när han ska sova och cyklar 90-100 minuter. Under tiden kan då Tomas dra med de stora barnen till slalombacken, säsongens sista dag. Efter första cykelturen blir det lek och gos och lunch och lite fix innan det är dags för lilleman att sova igen - och se där får jag möjlighet till drygt 90 minuter på cykeln igen. När resten av familjen kommer hem runt kl 15 har jag fått drygt 3h i benen och det är fritt fram för Tomas att dra iväg på en runda innan middag. Nog längtar jag efter lämna vagnen hemma och också få peta in ett 10milapass i Stravaflödet, men detta är ändå en rätt bra lösning. Tidigare har jag löst det genom att dra iväg supertidigt på morgonen, vilket jag gillar och det är nog där jag kommer att landa framöver, men vi har inte riktigt kommit dit i morgonlogistiken med bebis ännu.
 
Men ännu mer än långpass skulle jag verkligen behöva börja köra styrketräning igen. Jag har så ont i kroppen - rygg, bröstrygg och typ runt höfterna på nått konstigt sätt. Jag känner hur kroppen inte alls är tillräckligt stark, men jag bara kan inte motivera mig nog att köra någon slags hemmastyrka igen. Blä så tråkigt det är, och när jag är hemma vill jag liksom slappna av från träning. Men om kroppen bara överlever sommaren så kommer det till hösten öppna ett sprillans gym typ 100 meter från vårt hus, och då kommer det lösa sig. Jag gillar ju att träna styrka på gym, det är den här hemmagrejen som jag inte alls går igång på. 
 
Till sist - jag är faktiskt riktigt sugen att tävla. Har ju span på Åre Run n Bike men det känns så himla osäkert om den kommer bli av så har inte vågat anmäla mig än. Men det vore himla skoj! 
(null)
Ständigt denna vagn!  Men jag älskar den. 

(null)

(null)
Pappa och jag, Coronamässigt Valborgsmässofirande 

(null)
Fika i solen mellan långpass del 1 & 2