Dessutom drog jag på mig nått skit i ena vaden igår. Var ute på en morgonjogg med David i vagnen när vaden plötsligt efter 5km bara drar ihop sig, helt utan förvarning. Sen hade jag så ont i ett område högt upp i yttre djupa vadmuskeln så det var helt
omöjligt att göra annat än att halta hem igen. Som tur varv sprang jag varv på en kortare slinga så jag hade bara drygt en kilometer hem. Försökte cykla lite senare på dagen men det gjorde alldeles för ont så jag fick ringa efter hämtning halvvägs...
Löpning - så härligt men ger snart upp om den skadefria löparkroppen, den känns som en utopi...
Idag var det dock redan ganska mycket bättre, så även om jag inte vågade köra dom tänkta skogsintervallerna så blev det ett distanspass med vagnen hem till mamma och pappa på en kopp kaffe och nyplockade jordgubbar. Inte alls fel, men det hade suttit
bra gott i kroppen och kanske framförallt knoppen med de där intervallerna...
Jag och David på väg hem till mamma och pappa, ett fin tur men saknar känslan av slutkörd!