Maria Karlberg

Halvfart
Det går som lite på halvfart med träningen. Småförkylningar som kräver någon vilodag här och där så strukturen som knappt fanns från början är lika bortblåst som tävlingssäsongen. Det blir ett pass nu och då och även om jag vet att jag cyklat en del intervallpass  så är känslan att jag inte kört riktigt hårt på länge. Eller några långa pass för den delen, och även om det har sin förklaring (bebis som vill käka typ hela tiden...) så sticker det lite i ögonen när man ser att hela världen (typ) kör 10-milapass  var och varannan dag. Jag känner mig frustrerad, jag vill träna både mycket och hårt men jag får liksom inte riktigt till det! 

Dessutom drog jag på mig nått skit i ena vaden igår. Var ute på en morgonjogg med David i vagnen när vaden plötsligt efter 5km bara drar ihop sig, helt utan förvarning. Sen hade jag så ont i ett område högt upp i yttre djupa vadmuskeln så det var helt omöjligt att göra annat än att halta hem igen. Som tur varv sprang jag varv på en kortare slinga så jag hade bara drygt en kilometer hem. Försökte cykla lite senare på dagen men det gjorde alldeles för ont så jag fick ringa efter hämtning halvvägs... 

(null)
Löpning - så härligt men ger snart upp om den skadefria löparkroppen, den känns som en utopi...

Idag var det dock redan ganska mycket bättre, så även om jag inte vågade köra dom tänkta skogsintervallerna så blev det ett distanspass med vagnen hem till mamma och pappa på en kopp kaffe och nyplockade jordgubbar. Inte alls fel, men det hade suttit bra gott i kroppen och kanske framförallt knoppen med de där intervallerna... 

(null)
Jag och David på väg hem till mamma och pappa, ett fin tur men saknar känslan av slutkörd!