Maria Karlberg

Att hantera sina tankar i en uppochnervänd tillvaro
Det är speciellt att vara så mycket hemma utan att träffa speciellt många andra vuxna. Jag saknar vuxna samtal och andras input till min egna lilla sfär av tankar som jag annars trasslar in mig i. Tankemönster som jag så många gånger tagit mig igenom och förbi tar åter alltför stort utrymme. Att det ska vara så himla svårt, det här med personlig utveckling! Att man ska måsta ta samma vändor och nå samma insikter gång efter gång innan man i grunden banat nya vägar för tankarna att välja. 

Jag fastnar i ett negativt tugg av tankar. Istället för att se det fina och bra fokuserar jag på det jobbiga och tar ut misslyckanden i förskott. Den senaste tiden har jag ältat hur fruktansvärt jobbigt och svårt allt kommer att bli med en bebis. Och det är ju precis vad jag INTE vill tänka, jag vill ju glädja mig och se fram emot den lille. Men istället väljer jag att se allt som KAN bli svårt. Eller, det är ju lite komplext det här, jag menar det är såklart det kommer uppstå en hel del situationer som blir mer eller mindre påfrestande, men varför ta ut dem innan de ens inträffat? och missa allt det fina i denna underliga tid vi befinner oss i, när det finns mer tid av samvaro med familjen och barnen än någonsin. 

Jag är otroligt tacksam för alla chattsamtal och videomöten med vänner och inser hur viktiga de är för mig. Nu är det dags att vända skutan och sluta se mig som ett hemmaoffer. Mer skratt och bus, mindre gnäll och bråk. Tanka energi och ork från allt som är fint. Låta det jobbiga och dåliga passera hjärnan mer obemärkt och istället fånga upp och lagra in alla bra stunder! 

(null)
Vi startar alltid dagen med morgonfika framför brasan. En typisk fin stund!